Till slut kom dagen då Uno för första gången stod för championatet. Med tanke på de två förra helgerna när han ryggat för domaren så hade jag inga höga förväntningar. Vädret var toppen med mulet,lite bris och lagom varmt.

Det var två pi med och den andra visade sig vara en jämngammal tik från Finland  (har inte namnet än). Uno var ganska trött efter gårdagen och fokus för mig låg på hanteringen och inte rörelser. Domare var Zorica Salijevic från Sverige. Jag hade aldrig ställt för henne förut och hon var helt fantastisk med hundarna. Hon pratade med dom, berömde dom och ville gärna fjäska med dom. Hon var även supertrevlig mot handlers. 

Uno stod som ett ljus och rörde inte en fena. Det enda som skvallrade om att det inte var heeelt ok var öronen som hade stenkoll på domaren.

Gullegull.

Lite mer gullegull.

Ståendet fixade han galant. Jag behövde inte flytta om honom något.

När domaren tittar bort blir det godis.

När domaren säger ck , cert och champion blir det pussar.

Tiken från Finland.

Tävlan om BIR och BIM. Domaren förklarade att nu måste vi prata engelska så att alla förstår.

Uno blev BIR. Jag funderar på om jag bländade domaren med mina vita ben så att hon inte riktigt såg så bra...

Utmärkt handling är alltid kul att få.

Sen blev det rosettfotografering och platsen skulle godkännas först.

Champion på första försöket. 8e eller 9e certet (jag har tappat räkningen).

Jag fick även äran att hoppa in som basenjihandler till Watson. Han gick hela vägen till BIR.

Under väntan på finalerna så fick Uno vila i bilen. Det är där han kan slappna av som bäst och han sov som en gris.

Till slut blev det finaldags. Solen hade då kommit fram med det blåste mer och därför var det ändå behagligt.

Domare var Tuula Pratt. Hon kom väldigt plötsligt och jag var inte direkt beredd. Uno förhandsgranskades först. Han var väldigt trög i rörelse men skötte ståendet galant.

In i finalringen sprang han som han aldrig gjort förut! Jag hann knappt med och han var heltaggad. Detta var nog det roligaste på hela dagen. Tänk om han alltid skulle springa så...

Han fick massor av beröm av mig för sin fina entré. Tyvärr blev han lite skrämd av hunden bakom och det påverkade ståendet lite men jag lyckades ändå få till uttrycket när domaren tittade. Jag visste redan från förgranskningen att han skulle åka ut och det gjorde vi men jag är ändå glad över hans entusiasm i finalen. Det är just det jag jobbar för och ett varv i ringen är en början. Det och att hanteringen gick galant var dagens höjdpunkter, resten en bonus. 

Med under dagen var proffsfotografen Ola som förevigade våra vita ben.