Uno var jätte trött på förmiddagen och ville inte gå upp. Vädret var bättre idag med moln och lite blåst. 8 pi kom till start. Jag visste redan hur Uno skulle vara i ringen och det stämde.
Det började med att han var rädd för hunden bakom. Inget godis idag heller. Rörde sig bra. Domaren fick inte ta på honom först utan han slängde sig. Vid ställandet var han avstängd och efter någon minut så krånglade han och jag fick ställa om honom. Så höll det på. Öronen var slickade bakåt hela dagen.
Trots det fick han fin kritik och vann championklassen och blev andra bästa hane.

Sen fick han gå i parklass med halvsyrran Zoya. Suzan gjorde ett kanonjobb men Uno såg mest ut att vilja dö. Dom blev BIS trea.

Så här kul tyckte Uno att det var...

När finalerna var slut så släppte vi gänget i hundhagen. Inte heller då ville Uno vara med. Han tyckte att det var onödigt många och stora hundar som skällde på honom. Jag tror att han umgåtts för mycket med basenjis...

Denna helg har skickat Uno 10 steg bakåt. Det var som att han aldrig hade varit på en utställning eller aldrig träffat andra hundar. Jag har aldrig sett honom så här så länge. Hans humör satt i hela dagen idag och han kunde inte busa förrän alla hade åkt och det bara var han och Wili kvar. Nu blir det träning i några veckor och sen får han ledigt tills han kommer på andra tankar.

Igår var det utställning i Tånga hed. Det var skitvarmt och nästan vindstilla. Två pi var med. Domaren var väldigt trevlig med hundarna men ändå ville inte Uno vara med. Hon fick först inte ta på honom så jag sprang ett varv och sen försökte vi igen. Då gick det bättre efter att han protesterat ytterligare en gång. Sen stängde han av och ville inte ens ha godis. Det har aldrig hänt förut. Trots att han inte ville visa sig fick han fin kritik och blev BIR. Isa blev BIM. Kan dock tillägga att Uno sprang bättre än han brukar.

I finalen sprang han väldigt fint men sen var han livrädd för hunden bakom och krånglade konstant. Inget godis skulle han ha och ibland fick han ryck och kastade sig. Självklart åkte vi ut direkt.

Ingen bra dag hundmässigt och Uno var helt slut när utställningen var över.

Idag kom Unos födelsedagspresent. En aningen sent men bättre sent än aldrig som Posten brukar säga...
Det är en måttbeställd och utrymningsäker sele från Eves hunddesign. Uno ville genast ut och testa den.

Den är mjuk och kommer garanterat inte ge skav.

Ring för antidrag fram och två fästen på ryggen.

Han testade hur bittålig den är.

Den gick att rulla sig i och satt fortfarande som den skulle.

Till slut hade han testat så mycket att han snurrat ihop sig själv.

Moj blev helt tokig när hon kom ombord på tåget. Fick verkligen glädjefnatt. Sen började hon städa kupén och hittade lite allt möjligt.

Wili hittade sin plats direkt, vid fönstret.

Moj får sitta vid mig så jag har fnattet under kontroll.

Och Uno har redan gått och lagt sig.

Det blir nog en behaglig resa.

Snart börjar vår nästan 18 timmars tågresa. Vi har laddat med nosaktiviteter och hjärngympa.

Uno har varit trött hela dagen så jag hoppas att det håller i sig. Kanske var det gårdagens cykeltur på 1 mil som gjort verkan.
Wili har också varit lite trött.

Moj däremot är laddad inför resan. Hon älskar att åka tåg och brukar hålla sig hela vägen trots att hon får komma ut på perrongen.

Idag har dårhuset lugnat ner sig lite. Uno har sovit nästan hela dagen och behöver inte längre ha stenkoll på Moj. Han skriker inte som en stucken gris så fort hon rör sig och juckandet har minskat avsevärt.

Wili piper knappt nå och sover mest.

Moj solar och tycker det är skönt att ha solfläckarna för sig själv.

Nu dröjer det inte länge tills ordningen är återställd.

Idag fyller Moja hela 9 år! Hon har firat med att vara med husse på sjön medan grabbarna sprang rundbana.

När hon kom hem blev det paketöppning. 

Hon testade sitt nya spel som jag trodde skulle vara jättesvårt men det klarade hon galant (förutom att det åkte ner från soffan). 

  Dagen till ära betämde hon sig för att nu fick det vara nog med uppvaktning. 

  Det är lite svårt att fatta tycker pojkarna men Wili satt som ett ljus i soffan efter att han fått sig en åthutning. Tror att det tar någon dag till innan dom gett upp helt. Just nu har Uno gett upp och faktiskt lagt sig i gästrummet. Får man säga ÄNTLIGEN?

Uno stressar ihjäl sig nu när Moj är i höglöp. Det har inte varit många timmars sömn inatt. För att han skulle få lite lugn och ro så fick han och Wili följa med husse till stugan några timmar.
Moj fick vara hemma med mig och vi tog en parkourpromenad i finvädret. Hon är förvånansvärt med på noterna trots löpet.

Imorgon blir det ombytta roller och förhoppningsvis är höglöpet snart över så Uno börjar äta igen och vi andra får sova.