Dagen började med att Moja gick upp 07.30 Hon satte sig vid dörren och skulle ut. Jag trodde att hon hade magsjuka men det visade sig att hon skulle ut och patrullera reviret för grannens tik löper. Det är mycket att hålla reda på under våren. Sen åt vi frukost ute.

Efter frukosten så tog jag med mig klövarna ut i skogen för säsongspremiär av spårning. Det var inte så farligt blött som jag trodde. Mojas spår var 440 m med tillbakagång, Unos var 400 m och Wilis 250 m. Spåren fick ligga 3-3.5 tim. 

Innan det var dags att spåra så gick vi en sväng. Våra sommarstigar har nu tinat fram. 

Det är visst mer än stigar som har tinat fram. Skräpletaren hade fullt sjå.

Wili spårade si sådär idag. Det var inte det sämsta han gjort men han gick inte många meter med näsan i marken. Han blir gravt störd när det blåser, sätter näsan i vädret och drar iväg men emellanåt så spårar han fint. 

Unos spår låg väldigt öppet. Han inledde bra men sen blev han lite förvirrad vid första svängen. Även han satte näsan i vädret flera gånger och på vissa ställen hade spåret blåst några meter åt sidan. Unos största stötesten är ändå vaktning av bytet. Han blir fruktansvärt aggressiv och ingen får komma nära. Självklart hade jag glömt korven hemma men när han kom hem igen så bytte han klöven mot korv utan att tveka.

Mojas spår låg mer skyddat av vinden. Hon började som hon alltid gör, att pinka in spårbörjan. Sen fortsatte hon som hon brukar nämligen med att inte vara klockren första svängen. Efter det gick hon jättefint och klarade tillbakagången galant. När hon närmade sig slutet så drog hon iväg på en lov men återkom till spåret. Det är ju själva *piiip* att hon vägrar sätta första svängen. Annars hade jag inte tvekat att anmäla till öppenklass igen.

Nu är iaf premiären avklarad och alla tre fattade galoppen. Uno dog direkt när han kom in och de andra två är också trötta.