Medan jag klädde på Moja i hallen så passade pojkarna på att busa i soffan. Dom var så tysta att jag inte märkte något förrän jag skulle leta reda på Wili. Detta är första gången som dom busar på riktigt sedan bråken i somras. Det har märkts en tid att stämningen är annorlunda. Wili har varit sig själv och är avslappnad, glad och busig. Det verkar som att han har accepterat Unos storlek och Uno är säkert inte i trotsåldern mer. Jag litar på dom inne och behöver inte passa dom hela tiden. Det händer fortfarande att dom stirrar på varandra men det är sällsynt och jag bryter direkt.

Wili vill gärna vara med och busa om jag busar med Uno i sängen. Igår busade vi alla tre men dom fick bara busa med mig. När vi är ute vill dom gärna busa men eftersom Uno inte ska hoppa omkring så måste jag bryta direkt.

Jag tror att vår semester i södra Sverige gjorde att dom kom varandra närmre och kunde släppa på sina gränser. Där fanns inget "hemma", inget revir som skulle vaktas osv. Nu när vi kommit hem sitter det kvar. Dom kan tom sova alla tre i vår säng på natten, något som var absolut otänkbart förut. 

Jag är fortfarande uppmärksam på deras sinnesstämning mot varandra och jag vet att om det händer något så går det fort men dessa framsteg är en stor steg på väg. Jag hoppas och tror att dom i framtiden kommer att kunna leka lösa ute men det är nog några år framöver.

Husse har gjort ett korvträd. Till FÅGLARNA! Diskriminering på alla sätt och vis. Moj påstår att hon också behöver ett tjockt späcklager när det är så här kallt ute, minst det dubbla mot vad hon har nu. Ett korvträd var inomhus borde vara självklart. Protest!