Idag var Uno hos veterinären Ole Frykman på Husdjurshälsan. Ole är Sveriges duktigaste veterinär på hältor och eftersom Uno varit halt till och från sedan påsk så passade jag på att boka in en tid när jag var i närheten. 

Uno var glad när vi kom dit och att springa i korridoren blev mer hoppa i korridoren. Han var ohalt och Ole gick igenom honom på bordet. Uno hade inga problem med det ända tills han klämde på ländryggen. Där gjorde det ont värre och han fick en munkorg. Efter palpationen var det dags för röntgen. Han fick lugnande och röntgen utfördes av Maths Lindberg, Sveriges duktigaste hd röntgare. Maths tog 5-6 bilder av höfter och ryggrad innan han var nöjd. När Uno skulle varit rak enligt Maths så blev han sned på röntgen. Han fick verkligen tänka till innan bilden blev bra och att det var något fel på hunden framstod som uppenbart. Även knäna röntgades. Maths passade på att säga att Unos höfter såg bra ut. Det visade sig att bilderna var fina. Medan Uno var neddrogad så kände Ole på bakknäna. 

Unos diagnoser blev subluxation av knäskålarna och kronisk myosit. 

Att knäskålarna är lite rörliga beror på bakbensställningen som inte är helt korrekt. Enligt Ole är benställningen  ärftlig och därför kan detta problem också vara det. Uno har inte ont av detta hela tiden utan får ont när han belastar benet så att knäskålen knixar till. Subluxationen är inte allvarlig men han behöver träna upp musklerna kring knät för stabilation och inte syssla med extrema aktiviteter som kan förvärra det, ex lc (han fick sin licens för en vecka sen...). 

Den mer akuta diagnosen är sträckningen i ländryggen. Han har sträckt sig någon gång och skadan hinner inte läka fullt ut innan han sträcker till den igen. Uno behöver massage, stretching och mer muskler. Ole bekräftade min teori om att han antagligen har avlastat ländryggen och därför är muskelfattig där.

Ole rekommenderade rehab med fysioterapeut och sa att Uno kommer att kunna leva ett fullgott hundliv.