Igår var vi på en Inoff på brukshundsklubben. Denna gång fick även Wili vara med. Jag kommer inte ens ihåg när han ställdes senast. Erik fick åka hem och hämta bordet då dom endast hade ett vanligt bord med en hal filt på. Han kom tillbaka precis innan jag skulle in.
Wili skötte sig bra. Han hade inte glömt av hur man gör.

Moj var med som hejarklack.

Uno skötte sig ok. Iaf bättre än förra veckan. Denna gång sa jag till innan att han haft ont i ryggen. Uno gjorde lika dant som förra gången men inte lika panikartat. Domaren får ta på honom en gång men när hon ska känna en gång till då har han fått nog.

 

I finalen fick husse rycka in. Det gjorde han med bravur. Wili blev 5a. Domaren undrade om han var flerfaldig champion.

 
Sen åkte vi till stugan och hundarna fick springa på ön.

Igår var Uno på en inoff utställning i Pite. Den hölls i ett ridhus trots att det var fint, fint väder. Jag hittade en som vi kände och hon gick igenom honom en stund innan han skulle in. Det gick bra. Uno blev trött innan det var hans tur och dog när han gick in i ringen. Han sprang ändå ok, dvs jag behövde inte släpa runt honom men någon utstrålning fanns inte. Vid hanteringen så började det bra. Domaren kände igenom honom men sen började hon klämma lite extra på ryggen och då var det kört. Uno snodde runt och hon fick inte känna mer på honom trots att jag sprang ett extra varv osv. I efterhand så kom jag på att han antagligen hade träningsvärk efter backträningen samt att han fortfarande hade laserkvinnans besök (trots att det inte gör ont längre)  i huvudet. Ja,ja bara att ladda om inför nästa helg.

Idag var vi till stugan. Jag började med att lägga korta spår med godis i spåren.Uno hade bråttom i båten och fattade inte att den fortfarande stod på land.

Efter sjösättningen åkte vi till ön, första gången för i år. Wili och Moja fick börja med att dra några repor och under tiden fick Uno värma upp.

Wili fick följa med husse och fiska eftersom han inte tycker om myrorna på ön. Tanken var att Moja och Uno skulle stanna kvar med mig men det gick inte Moja med på. Hon gnällde tillbaka båten och så var vi bara två kvar.

Jag trodde att Uno skulle jaga sork. Det gjorde han men mest så sprang han runt ön och njöt av sin frihet. 

Han kom faktiskt till mig två gånger. En gång när jag visslade och en annan när han var väldigt trött. I vanliga fall brukar jag få lura honom när vi ska åka men inte idag.

Uno var mycket i vattnet. Ibland kollade han änderna och ibland gick han i för att kolla något. Han var inte direkt beredd på att det plötsligt blev djupt.

Som tur var var det riktigt varmt i luften och han frös aldrig.

Efter 45 min kom båten tillbaka och då kände sig Uno färdig med hoppandet, springandet, jagandet och badandet.

Vi åkte tillbaka till stugan och spårade. Efter det dog dom på altanen.

Igår var laserkvinnan här på återbesök till Uno. Jag ville veta om han var okej inför säsongen och om jag kan öka på träningen. Hon konstaterade att Unos knän är helt stabila och för det behöver jag inte oroa mig. Viktträningen och cyklingen har gett honom fina muskler på rygg och rumpa (se bilden) men nu behöver han bygga andra muskler bak på rumpan och uppe på ryggen. Han var inte spänd någonstans utan det är bara att öka på med mer cykling och även backträning, mindre med vikter och istället mer pilatesboll. 

Nu när det är fritt fram för mer träning så fick dom idag gå säsongens första backträning. Det var faktiskt första gången som Uno fick vara med. Han fick gå med Moja så att han skulle fatta vad det handlade om. Fatta gjorde han utan problem och det var istället svårt att hålla i honom. Moj fick gå i långlina då matte inte fullt litade på att hon inte skulle gå på egna äventyr. Wili var taggad till tusen och fick glada hejarop från Uno.

 
  På em hämtade jag två olika paket som kommit. Det ena innehöll Wilis nya mat, allergivänligt godis och laxolja. 

Det andra innehöll Unos nya baddräkt (en vit som ska ersätta den blå när reglerna ändras) och Mojas födelsedagspresent.

Moja hjälpte till att ta ut luften ur plasten.

Idag är mattes dag, nämligen internationella ME-dagen. Det firar vi med att bära blått som är sjukdomens färg. Vill man bidra till forskningen om ME går det bra att swisha till nr: 123 056 33 95.

Dagen började med att Moja gick upp 07.30 Hon satte sig vid dörren och skulle ut. Jag trodde att hon hade magsjuka men det visade sig att hon skulle ut och patrullera reviret för grannens tik löper. Det är mycket att hålla reda på under våren. Sen åt vi frukost ute.

Efter frukosten så tog jag med mig klövarna ut i skogen för säsongspremiär av spårning. Det var inte så farligt blött som jag trodde. Mojas spår var 440 m med tillbakagång, Unos var 400 m och Wilis 250 m. Spåren fick ligga 3-3.5 tim. 

Innan det var dags att spåra så gick vi en sväng. Våra sommarstigar har nu tinat fram. 

Det är visst mer än stigar som har tinat fram. Skräpletaren hade fullt sjå.

Wili spårade si sådär idag. Det var inte det sämsta han gjort men han gick inte många meter med näsan i marken. Han blir gravt störd när det blåser, sätter näsan i vädret och drar iväg men emellanåt så spårar han fint. 

Unos spår låg väldigt öppet. Han inledde bra men sen blev han lite förvirrad vid första svängen. Även han satte näsan i vädret flera gånger och på vissa ställen hade spåret blåst några meter åt sidan. Unos största stötesten är ändå vaktning av bytet. Han blir fruktansvärt aggressiv och ingen får komma nära. Självklart hade jag glömt korven hemma men när han kom hem igen så bytte han klöven mot korv utan att tveka.

Mojas spår låg mer skyddat av vinden. Hon började som hon alltid gör, att pinka in spårbörjan. Sen fortsatte hon som hon brukar nämligen med att inte vara klockren första svängen. Efter det gick hon jättefint och klarade tillbakagången galant. När hon närmade sig slutet så drog hon iväg på en lov men återkom till spåret. Det är ju själva *piiip* att hon vägrar sätta första svängen. Annars hade jag inte tvekat att anmäla till öppenklass igen.

Nu är iaf premiären avklarad och alla tre fattade galoppen. Uno dog direkt när han kom in och de andra två är också trötta.

Det har varit och är fortfarande superväder. När Moja frivilligt är ute flera timmar i trädgården, då vet man att det är varmt ute.
Idag fikade vi på Retro. Det var många som ville prata med och om den stora hunden. Trollen liksom försvinner men det gör dom ingenting. Uno var dödstrött av värmen och alla timmar i trädgården så folk uppfattade honom som lugn.Caféts ägare och jag har gått en hundkurs ihop och hon är noga med att alltid påpeka att Uno är den mest väluppfostrade hund hon träffat...

Uno och Wili körde dubbel styrketräning på vägen hem. Unos rumpa börjar bli riktigt fin nu.

På förmiddagen gjorde jag isbitar till hundarna. Uno älskar is så jag tror att det blir uppskattat när det är färdigt. Jag hade sparat en julkalender just för detta ändamål. Smakerna är turkisk yoghurt, biff och fisk.

Jag kanske har klurat ut vad Uno inte tål. Det verkar vara nöt. Han kliar sig betydligt mindre nu men jag avvaktar lite innan jag ropar hej.

Jag vill ut på långlinepromenad men alla tre är helt däckade så jag antar att det får vänta.

Idag är Unos lyckodag. Vi var hos veterinären i Töre för att dra ut tänderna. Han tog en snabb titt på tänderna, konstaterade att det var hål och att tänderna behöver dras ut. Just dessa tänder har tre rötter och är tanden väl skadad så är det svårt att veta om lagningen tar och därför säkrare att ta bort dom. Antagligen har tänderna varit med om ett trauma, alltså Uno har tuggat på något som har skavt hål. Veterinären trodde inte att han har ont än så länge och vi har inte heller märkt något förändrat beteende. Därför gav han oss alternativet att avvakta några månader, komma tillbaka och röntga för att se hur det ser ut och ev ta bort dom då. Det lät som ett bra alternativ och istället för narkos fick vi gå till röntgenrummet för att spana in den nya CT röntgen.

Inte ville han ha betalt heller. Tacka vet jag privata veterinärer som är måna om sina kunder.

Vi packade in oss i bilen och körde till Kalix älv för att förhoppningsvis se islossningen. Det visade sig att den gick kl 08 i morse men vi tog ändå en sväng vid vattnet.

  Undra om det ilar i tänderna?

På söndagar brukar det vara vinthundsträff i Lule. Jag har varit på några stycken och är välkommen trots mitt obefintliga vinthundsägande. Idag var vi utomhus i strålande sol och tränade utställning och tjöta i 2 timmar. Det märktes på Uno att han inte var van vid värmen. Koncentrationen var lite si och så.

Wili och Moj fick också lufta kunskaperna.

Efter träffen tog vi långlinorna och gick ner till stranden. 

Det var tydligen varmt i vattnet...

Bäst att hålla sig på behörigt avstånd från vattnet tyckte Moj.

Uno tyckte tvärtom.

Ååååå...

...heeeej!

Smile!

I 45 min var vi på vift. Uno var mer galen än tam trots 2 timmars träning innan. 

Nu är han mer tam än galen och de andra två verkar hålla med.