GOD JUL

önskar

Moja & Wili

Jag hittade den här boken när jag var i Kalmar.

Fastnade för kapitlet om hur man lägger upp "lektioner" och gör spåren svårare.

Har endast bläddrat i boken än så länge. Hon verkar duktig på viltspår men kanske inte lika duktig på att skriva böcker... Konstiga uppdelningar och lite udda meningar. Men som sagt, det jag fastnade för verkar bra och motiverande.

Boken kostade 49 kr så jag kunde inte låta bli.

Wili har en böld mellan tårna på ena framtassen.

Den har funnits där i några veckor och jag hoppades att den skulle försvinna, men det har den inte gjort. Han har inte ont, haltar inte, förutom när han leker i snön. Då åker tassen upp och han slickar lite när han kommer in.

Jag ringde vet och frågade om de ville kika på den och det ville dom.

Kl 14.10 fick jag tid. Wili ville helst gå innan vi hade kommit in men vi fick god tid på oss att slappna av då vi fick vänta i 45 min.

Vet kollade på bölden och sa att de flesta bölder på unga hundar är godartade tumörer men de brukar vara röda och utan hår, denna är blek med hår.

Han ville därför ta ett prov och skicka iväg för att se vad det kan vara och inte bara skära bort den eftersom det är så lite skinn mellan tårna.

Vi la Wili ner och så stacka han en nål i bölden. Wili skrek som en stucken basenji, fast troligtvis kände han inget för andra gången sa han inte ett pip. Han är sååå sjåpig hos vet och det är såååå synd om honom. Efter sticket hoppade han ner från bordet och ställde sig vid dörren. Nu går vi morsan!

Svaret får vi i nästa vecka.

Moja ÄLSKAR sitt Back on track täcke!

I vanliga fall skulle hon börja bita på täcket om hon har det på sig inne, men inte med detta.

I vanliga fall skulle alla plopparna vara borttuggade vid det här laget, men inte på detta täcket.

I vanliga fall skulle hon springa och gömma sig när man tog fram täcket, men detta täcket får man inte ta av istället.

Hon ligger och myser. 8 timmar om dan är hennes favvotid.

Kl 08 på lördan började vi köra från Göteborg till Stockholm.

Kl 16 skulle vi sitta i montern så vi hade räknat med att vara framme i god tid.

Väglaget var inget vidare och vi råkade köra fel några ggr innan vi hittade fram så kl 16 stod jag utanför mässan.

Vi hade sista passet för dagen och det var ganska lugnt med folk. Wili och Tuva-Li delade på bordet och uppmärksamheten.

Efter "jobbet" gick vi till hotellet för att käka och sova. Hotellet var fräscht och trevligt, men tyvär var inte maten något vidare (iaf inte om man är vegetarian). Som tur var bodde vi över en affär och nödproviant inhandlades.

Wili och Tuva busade som sjutton på rummet innan det var dax att sova.

Kvällsmat

Basenjis ställdes inte som första ras på sön och vi hade god tid på oss att komma iordning. Dessutom tog bedömningen längre tid än vi räknat med då domaren var extremt noggrann (bra!).

Under tiden som vi väntade busade Wili med tjejerna, pratade med folk som ville hälsa på honom, tränade framför stor spegel så när det var vår tur var han på hugget.

Detta var första gången han gick i championklassen. 8 fina svampar var med och jag hade bara ett mål : att komma före Kenzo. 

Wili har svårt för att stå på mattan i ringen. Han bara glider med bakbenen. Det är svårt att tajma in det med att domaren kollar men jag gjorde mitt bästa, och det blev ett himla pillande med bakbenen.

Domaren hade med sig en domarelev vilket gjorde att vi fick springa lite extra och det tog längre tid då han skulle förklara för henne. Han ville att vi skulle springa sakta så man verkligen såg hur hunden rörde sig och det är inte det enklaste när man tränat på tvärtom.

Wili skötte sig iaf bra och jag kunde nog inte gjort så mkt mer. Det resulterade i att han vann klassen! Det trodde jag verkligen inte.

I bästa hane fick vi springa och springa igen. Domaren tog ut de 5 bästa och vi var med! Springa och springa. Till slut var det bara Wili och Justin kvar. Justin gick segrande ur striden och blev sedan BIR och BIG 2a!! Domaren sa att han älskade både Wili och Justin och det är alltid kul att höra att det var jämt på målsnöret.

Iom detta så fick Wili ett cacib till och nu var han garanterat årets bästa hane.

    Lägg märke till bakbenet som fungerar som stöd när det är halt.     

Sen var det Tuva-Lis tur. Hon var lite trött men rörde sig fint och sprang in på en 2a plats i en stor juniorklass! I bästa tikklassen slog hon på stort och gjorde en Wili, dvs blev 2a!! Jag hade även koll på hur Russin blev placerad och hon blev 4a och då stod det klart att Wili blev årets basenji 2010!! Och jag som inte ens hade satsat på detta iom att vi missade så mkt i början. Superkul!

Direkt efter bedömningen käkade jag å sen var det jobb i montern igen. Wili lät sig snällt klappas på bordet. Han vände sig alltid om så de skulle komma åt att klia på ryggen. Såg inte så trevligt ut kanske men han var ju bara tydlig med vad han ville. Tur att matte kunde översätta.

Wili hade ett bestämt mål när han satt på bordet, nämligen att rymma till montern brevid. Tydligen var chow-chowarna spännande, mkt päls och så fick de gott godis (som han lyckades tigga till sig).

Kl 17 slutade jobbet och jag och Wili gjorde en snabbshopping innan försäljarna packade ihop. Lyckades hitta 3 fleecetäcken, bla ett sånt som jag letat efter i ett halvår.

Wili tyckte de va skoj att shoppa. Mkt roligt att lukta på och att tigga till sig godis verkar inte vara så svårt när man är en basenji.

Sen kom det vi hade fruktat för, hemresan. Det hade snöat sen vi kom i lördags men som tur var gick det över förväntan att köra hem. Kl 02.30 öppnade jag dörren hemma och möttes av en knorrviftandes Moj.

Det var en superrolig helg som avslutade utställningsåret på bästa sätt.

Jag säger än en gång grattis till alla vinnare och tack till Minna och Stefan!

 Igår fick jag besked att jag fått jobb i Boden. 

Lägenhet är fixad. Nära jobbet så jag hinner hem på lunchen (30 min). Äta lär jag inte hinna men ,men.

10 jan börjar jag och flyttar upp veckan före.

Alltså missar jag My Dog men de gör inge. Har ändå inte tänkt ställa Wili så mkt nästa år. Troligtvis blir det några längre resor istället för många små. Finland känns lockande. 

Moja har varit och fått sin massage igår. Hon är bättre i skuldran men är fortfarande stel överlag. Investerade därför i ett back on track nättäcke. Det sitter jätte bra och passar även Wili. Det kan hon ha på sig året om. Under vintertäcket, på sommaren, inomhus, efter ansträngning. Dyrt men väldigt bra.

Imorron drar vi till Sthlm. Ses där!

Trångt ska de va.

Fluffigt.

Kanter är bra!

Då sover man som bäst.

ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ

Hade inte med mig grymmekameran men här kommer några bilder från tåget på väg upp.

  Wili hade hela sätesraden för sig själv, i typ 30 min.   Sovplats.  

Kallt!

Det blev inget bus för Wili. Han hade jätte bråttom till Kiira men när vi kom fram så blev han lite paff för där var ju en till nämligen Kiiras syster. Wili blev jätte glad, ju fler dessto bättre. Synd bara att inte tjejerna tyckte samma. De talade minsann om att han inte var välkommen in, fast vi lyckades övertala dom. Väl inne så fick han va i hallen och ingen annan stanns. Wili sa inte ett pip, bara vände bort huvudet och lät dom morra på men jag tyckte synd om honom så efter en stund gick vi hem. Kul att träffa dom igen tyckte matte.

Dan efter hade vi hunddejt på hundcafét. Jag, Nikki m familj och Bambi m husse samlades och gick dit. Moja kände igen Nikki och det blev hej och puss. Nikki tyckte att trollen numer ingår i hennes sekundära flock och de var ok. Bambi däremot sa som sina systrar, grrrrrr. Trollen fick inte ens titta på henne. Usch va äckliga dom va!

På cafét hittade jag ett hundspel. Gömde godis som de skulle leta upp. Wili fattade med en gång och tog bort bitarna där godiset låg under. Då va Moja snabb och tog godiset innan han hann lägga ner biten. Lite fusk.

Käkade älgburgare och snackade hund innan vi gick hem igen.

  2 aliens på hundcafé.

Nikki i sin överlevnadsdräkt.

Annars har det inte hänt så mkt mer hundigt. Promenaderna blev lite begränsade då kylan tilltog, men jag tror vi gick de flesta rundorna som vi brukade gå. Hundarna kände igen sig och Moja hade inte glömt vilken väg som var närmast hem. De försökte även gå till lägenheten där vi bodde förut men jag fick förklara att lägenhetsinnehavaren antagligen inte skulle upskatta deras besök.

Moja myser i soffan. Inne är bäst!

Igår kl 17.12 hoppade vi på tåget hemåt. Denna gång gick det till sthlm och sen gbg. Nu hade vi ca 1/3 av en vagn, alltså vanliga säten i en vanlig kupé. Det var ganska många hundar med på tåget men inte fullsatt så jag kapade 2 säten och där satt vi till gbg. Eftersom det var kallt på väg upp så hade jag satt på mig en massa kläder. Givetvis var det tvärtom denna gång och det blåste varmluft istället. Hellre det.

Tyvär var det inga längre stopp på väg ner. Hann ut med dom i Ume men sen fick de klara sig tills vi var hemma. Verkade dock inte vara några problem och de sov mest.

Kan tillägga att det var liiite trångt att knö in sig liggande med 2 hundar i 2 små säten, men det gick. Som tur var hade min dunderförkylning lugnat ner sig lite så jag slapp väcka alla med host, snörvel och nys. Blev bara lite näsblod några gånger och det var det ju igen annan som led av.

Just de! Konduktören var lite mysko. Hon stannade i hundkupén varje gång hon gick förbi och skulle prata med alla hundarna. Varje gång! Spelade ingen roll om de sov, prata skulle hon göra ändå.

I gbg skulle vi ha ca en halvtimme på oss att byta tåg men vi var så klart försenade och istället fick vi 2 min. Det blev till att springa och kasta sig på tåget. En utländsk familj (utan djur) hade satt sig i hundkupén. Alla var rädda för hundar. Inte så smart kanske att sätta sig där då.

Trångt men varmt.

Nu är vi hemma i Varberg igen och laddar inför nästa resa som blir till helgen. Kanske skulle hoppat av i sthlm när vi ändå var där.