Moja är halt på vänster fram. Hon började gå lite orent i förrgår och igår haltade hon rejält. Det blev vilodag i soffan med korta promenader. Hon klagade inte.
Idag var hon eventuellt lite bättre. Fortfarande ganska rejält halt när vi gick hemifrån. Det var fruktansvärt synd om henne och hon behövde nästan amputera benet eller iallafall bli buren. Sen när vi vände hem igen då glömde hon visst av att det gjorde ont...
Jag ville inte att hon bara skulle ligga hemma hela dagen idag också så jag lastade i henne i cykelkorgen. Äntligen sa Moja! Detta har hon väntat på sedan hon var liten och fick åka cykel.

Grabbarna tyckte det var lite konstigt att hon satt där men när dom insåg att hon skulle följa med så var det inga problem. Vi cyklade till stan och promenerade runt på Kvarnängen. Hux flux så var Moj inte halt längre.
Uno fick nya kompisar och det dök upp fler hela tiden.

Vi passerade genom kyrkbyn och dom undrade om vi inte kunde gå in.

Sen blev det godissök i en björk.

Till slut satte jag mig på en bänk och körde lite kontaktövningar. Uno var hyfsat okontaktbar då han hellre kollade in hundekipaget som tränade lydnad bredvid oss.

Efter 45 min på Kvarnängen så cyklade vi hemåt igen. Jag fick beröm av en tant som tyckte att jag var duktig på att cykla med alla tre hundarna. 2 timmar var vi hemifrån och 9 km cyklande blev det. Moja önskar sig fler dagar med utflykter och godis.