Moja är halt på vänster fram. Hon började gå lite orent i förrgår och igår haltade hon rejält. Det blev vilodag i soffan med korta promenader. Hon klagade inte.
Idag var hon eventuellt lite bättre. Fortfarande ganska rejält halt när vi gick hemifrån. Det var fruktansvärt synd om henne och hon behövde nästan amputera benet eller iallafall bli buren. Sen när vi vände hem igen då glömde hon visst av att det gjorde ont...
Jag ville inte att hon bara skulle ligga hemma hela dagen idag också så jag lastade i henne i cykelkorgen. Äntligen sa Moja! Detta har hon väntat på sedan hon var liten och fick åka cykel.

Grabbarna tyckte det var lite konstigt att hon satt där men när dom insåg att hon skulle följa med så var det inga problem. Vi cyklade till stan och promenerade runt på Kvarnängen. Hux flux så var Moj inte halt längre.
Uno fick nya kompisar och det dök upp fler hela tiden.

Vi passerade genom kyrkbyn och dom undrade om vi inte kunde gå in.

Sen blev det godissök i en björk.

Till slut satte jag mig på en bänk och körde lite kontaktövningar. Uno var hyfsat okontaktbar då han hellre kollade in hundekipaget som tränade lydnad bredvid oss.

Efter 45 min på Kvarnängen så cyklade vi hemåt igen. Jag fick beröm av en tant som tyckte att jag var duktig på att cykla med alla tre hundarna. 2 timmar var vi hemifrån och 9 km cyklande blev det. Moja önskar sig fler dagar med utflykter och godis.

 

Sofia

21 september 2016 17:39

Känner igen det där med att smärtan kommer å går. Theo haltade en gång på promenad, vi klämde å kände igenom honom utan några tecken på skada. Husse bar honom en bit å när vi vände hemåt så var smärtan borta å hunden travade glatt hem.

http://Www.echosierra.se

realdogsdontbark

24 september 2016 13:47

Hon funkar bra på medicin så förhoppningsvis är hältan borta snart även utan medicin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För ett tag sedan vann jag en Dogbox. Boxen kom idag. Den innehöll godis, dentalstix, bajspåsar, paté, tre leksaker och två ben. Benen var snabbt uppätna av Moj och Wili. ...

Hur mår Wili kanske någon undrar?   Jag uppfattar det som att han mår ganska bra nu när han äter smärtstillande. Det har han gjort i 40 dagar nu. Första gången jag var hos veterinären för att få det utskrivet så undrade hon om hon skulle skriva u...

Igår var vi på Kanis för sista släppet för i år. Det var ett tag sedan vi var där eftersom sommaren spenderades i söder. Moja har inte sprungit alls i år. Jag hade med mig släpphjälp (husse) för att kunna ta bilder. Jag ville ha bilder på Wilis allra...

Idag var det dags för årets sista LC, denna gång på hemmaplan. Uno var taggad som vanligt och han visste precis vad vi skulle göra där eftersom det var på samma ställe som förra året. Tyvärr var han själv så det blev mer som en träning.  Banan var ...

Nu är jaktsäsongen inledd i Norrbotten. Detta har Uno tagit till sig. Han är ju trots allt jakthund säger han. Vi gick på gångvägen helt lugnt när Uno gjorde ett jakthopp, så som han gör när han hör något. Ingen av oss andra fyra hörde eller såg n...