Nu har Uno tagit sin tågoskuld. Länge har jag stretat emot tills han iallafall kunde stå still en liten stund utan att skrika av uttråkning. Jag gick till stationen så att dom skulle vara ordentligt rastade innan. När vi kom fram så blev Moja överlycklig och skulle genast upp på första bästa tåg men det gick åt andra hållet så hon fick vänta lite. Under tiden underhöll Uno resterande resenärer genom att gnida sig noga och väl på isen. Jag trodde att det kunde bli knepigt att få den långbenta ombord men han gick på som ingenting.
Det visade sig redan vara en hund i djurkupe'n. En oerhört snäll hane som knappt syntes bakom sätet. Will var ändå tvungen att säga att det minsann var han som bestämde. Uno hakade på och just när han fick ur sig ett skall så kom det en flatte som skulle in i kupén. Dom vände direkt och hittade visst en annan plats i en annan vagn. Det slutade alltså med att vi hade gott om plats och pratade med hundens norska husse som hade åkt tåg från Leipzig.

Är vi framme snart? ? I 2.5 timmar ställdes denna fråga många gånger. Han var oftast tyst men trots att han var dödstrött så låg han inte mer än någon minut i taget.

Ser ni hunden? Nej, jag menar inte Wili.

Knähunden. Varför är sätena så små? Han ville också ligga mjukt.

Resan gick ända smärtfritt och vi landade i Gällivare på utsatt tid där husse mötte upp. Moja hade gärna fortsatt med tåget ett bra tag till.
Vi hittade till stugan som ligger uppe på Dundret. Liten men mysig och efter lite spanande så somnade alla tre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För ett tag sedan vann jag en Dogbox. Boxen kom idag. Den innehöll godis, dentalstix, bajspåsar, paté, tre leksaker och två ben. Benen var snabbt uppätna av Moj och Wili. ...

Hur mår Wili kanske någon undrar?   Jag uppfattar det som att han mår ganska bra nu när han äter smärtstillande. Det har han gjort i 40 dagar nu. Första gången jag var hos veterinären för att få det utskrivet så undrade hon om hon skulle skriva u...

Igår var vi på Kanis för sista släppet för i år. Det var ett tag sedan vi var där eftersom sommaren spenderades i söder. Moja har inte sprungit alls i år. Jag hade med mig släpphjälp (husse) för att kunna ta bilder. Jag ville ha bilder på Wilis allra...

Idag var det dags för årets sista LC, denna gång på hemmaplan. Uno var taggad som vanligt och han visste precis vad vi skulle göra där eftersom det var på samma ställe som förra året. Tyvärr var han själv så det blev mer som en träning.  Banan var ...

Nu är jaktsäsongen inledd i Norrbotten. Detta har Uno tagit till sig. Han är ju trots allt jakthund säger han. Vi gick på gångvägen helt lugnt när Uno gjorde ett jakthopp, så som han gör när han hör något. Ingen av oss andra fyra hörde eller såg n...