I söndags var Uno på en inoff i Pite. Efter 2-3 timmars hundletande dagen före så var Uno (och matte) allt annat än pigg. Han låg i buren utan protester under hela tiden som han inte var aktiv. Totalt slut.

Han slogs mot lillasyrran Tipi. Jag gjorde mitt bästa för att få honom sprallig och glad och min plan var att bara fjanta runt i ringen. Den planen fick jag ändra lite då han tydligt stängde av innan vi skulle in i ringen.  Förutom köttbullar fungerade ingenting och han ville absolut inte leka med mig. Då bestämde jag istället för att försöka få honom att slappna av i ringen och känna sig trygg. Han måste inse att det gör inte ont vid hantering.

Uno tyckte att mattan i ringen var lite skum, det var konstgräs. Jag pillade inte så mycket med honom utan han fick stå lite halvdåligt och istället få massor av köttbullar och beröm. Han stod blickstilla vid hanteringen och visa uttryck.

Däremot fick jag jobba hårt vid rörelse. Jag försökte få honom pepp med rösten men det funkade inte. Jag ville inte dra honom runt men det var inte långt ifrån.

Det var jämt lopp mellan syskonen och efter lite betänksamhet så valde domaren Uno till BIR.

BIRet firade han med att sova i buren och jag hade god lust att göra honom sällskap. Som tur var hade arrangörerna delat upp dagen så att valparna gick på fm och de vuxna hundarnas bedömning började kl 12. Finalen började strax innan 17 och det var först gruppfinaler. Där vann Uno. 

Sen blev det BIS finalen och då var han verkligen i sitt esse och visade sig riktigt fint stående. Dock var han fortfarande seg värre i rörelse. Det blev en andra plats.

Efter finalen kom domaren fram och berättade hur mycket hon tyckte om min hund och just då var jag beredd att hålla med henne.

Tack till Niklas för bilderna och till familjen Tipi för sällskapet!