Så här går det när man råkar ligga i solen och Moja också vill ligga där.

Det har varit sånt här väder idag.

Så vi spelade spel på förmiddan.

Uno brydde sig inte nämnvärt om regnet så han tog några repor i trädgården.

Medans Wili helst låg inne och slappade.

Uno har börjat förfira sin ettårsdag som är på fredag. Han startade födelsedagsveckan med ett besök hos veterinären och vaccination. Vägde honom = 25 kg.

Sen tog vi första svängen på övningsfältet sedan snön försvunnit. Det var förvånandsvärt torrt men Uno hittade en rejäl pöl som skulle undersökas ordentligt.

 
  Trollen tyckte det var trevligare med torra aktiviteter men hade lite svårt med huvudsynkningen.

Idag var det dags för Pite nationella. Uno gick bland de sista så vi var på plats 11.15 Trollen fick stanna hemma. Första gången som jag inte ställde Wili där. Lite sorgligt faktiskt eftersom han blivit BIR alla gånger, BIG 1a och BIS 4a. 

Som tur var hittade vi en superhärlig basenjitik på 1,5 år som Uno blev kär i. Dom busade och vi ville alla ta med henne hem, dock ville även hennes husse ta med henne hem...

Dagens domare var Di Lorenzo Antonio från Portugal. En bestämd herre som visste hur han ville att hundarna skulle visas. Jag klarade mig undan hans åsikter som tur var.

Vi värmde upp med bus.

Uno skötte sig bra i ringen. Han stod still i hanteringen förutom ett back när domaren började räkna tänderna. 

Fram och tillbaka. Vi tom blundar samtidigt. Samspel när den är som bäst?

Domaren mätte svansen och vad jag såg nådde den till ryggraden, vilket den ska göra. Tydligen tyckte vi olika och han tyckte den var för kort...

Det var lite svårt att få fram uttrycket på Uno så jag gjorde ett eget försök.

BIR med cert blev dagens resultat.

Får man räcka ut tungan åt fotografen?

Uno 11 månader.

Tills finalen kom molnen och det blev kallt. Uno vilade i bilen men hade svårt att riktigt slappna av. Han var med andra ord trööööött när det blev vår tur.

Försökte pigga upp honom med bus men det hjälpte inte. Det var en annan domare i gruppen och Uno stod still vid hanteringen i förhandsgranskningen. Efter ett tag så frös han och eftersom han var redigt trött så orkade han inte stå med uttryck och krånglade när jag skulle ställa upp honom.

En sak gjorde han riktigt bra och det var när vi sprang in i finalringen. Han tom sprang framför mig i slutet. När vi sprang förbi domartältet så kollade Uno in i tältet. "Får dom titta på mig så får väl jag titta på dom."

Uno frös så kan skakade och ville inte stå stadigt hela tiden. Jag lyckades faktiskt tajma in hans stående när domaren kollade men att få ett uttryck var omöjligt.

Naturligtvis åkte vi ut och huskeyn vann välförtjänt.

På väg hem blev det pizzastopp och trollen blev överlyckliga när vi kom hem.

En massa tack till fotografen, sällskapsherren och chauffören Ola!!!

Igår fick vi förmånen att hänga med SSRK Boden ut på viltspår. 15 hundar var det som trotsade regn och friska vindar. Först la vi spår åt varandra. Spåren fick ligga ca en timme och under tiden var det fika som gällde. Jag var dock tvungen att åka hem och ta på mig mer kläder så fika hanns inte med.

Först ut var Wili som fick ett enkelt spår men ändå svårt för att vara honom. Jag var imponerad över hur fint han spårade. Han stannade några ggr och tittade på våra förföljare men inget som störde honom i spårandet. Det märks verkligen att poletten har ramlat ner (efter 6 år...). Nu letar han inte längre efter älgar i träden.

Sen var det Unos tur och han hade ett liknande spår. Vi fick stå och vänta lite och jösses va taggad han blev. Näsan gick som bara den och han förstod inte varför han inte fick börja. Uno brydde sig inget om våra förföljare. Han spårade inte exakt i spåret men tappade det inte och antagligen flyttade vinden på doften. Det var iaf inga problem att hitta klöven.

Moja fick ett svårare spår och hon var laddad till tusen! Lite för laddad då jag fick springa med i slutet. För henne fanns inga andra i skogen än hon själv trots att vi var tre som försökte hänga med bakom. Får se vad domaren som håller i nästa helgs spårkurs säger om farten. Jag har iaf inga tvivel om att hon kommer klara anlagsprovet. Tyvärr missade jag anmälan till Pite om två veckor men nu har jag beställt en chipavläsare så nu är vi redo när nästa tävling dyker upp.

För egen del så var det verkligen nyttigt att gå spår som andra lagt. Jag måste lita mer på hundarna är min slutsats.

Om det är någon mer som vill vara med och spåra så gå med i SSRK Bodens fb. Där står alla gånger som det kommer att spåras.

Idag är internationella ME dagen och då bär vi blått som är sjukdomens färg.

I övrigt är det regn och trötta hundar.

Idag var det äntligen spårpremiär. Hade tänkt att lägga spåret uppe på Långberget men körde fast i snön på vägen upp så det var bara att backa tillbaka och lägga spåren en bit ner. Tre lätta spår för att komma igång och dom låg bara 1-1,5 timme. 

Först ut var Uno. Han fick en raksträcka, sväng och en slutraka. Det gick bra och han verkade fatta hyfsat vad han skulle göra. Detta var andra gången han spårade och han är inte jättenoga ännu men klöven hittades utan några större problem. 

- Matte jag tror att det är någon som har dött här i skogen. Ungefär så var det när han hittade klöven men sen skulle han morra på den på väg till bilen.

Wili gjorde ett av sina bästa spår. Han blir fortfarande för exalterad men insåg varje gång han släppte spåret och hittade det snabbt igen. Kanske dags att börja göra ett svårare nu när han fattat att han inte ska leta i träden.

Moja var lite ringrostig eller om det var för mycket vilt i området. Hon tappade spåret flera gånger men i slutet gick hon klockrent. 

Idag åkte vi till naturbruksgymnasiet Grans i Pite. När vi kom dit så visade det sig vara Djurens dag, alltså öppet hus, och det kryllade av folk.

Uno startade sent så vi var där 11.30 men domaren var seg och det dröjde nån timme till innan vår tur. Vi passade på att fika ut, kolla på hästarna och träna i paddocken. 

Moja vaktade fikaväskan.

Själva utställningen gick i ridhuset och det förekom visst bajsletande. 

Uno skötte sig bra idag med. Möjligt lite segare i traven och lite trött. Fick BIR och hp. I väntan på finalen fick han vila i bilen.

Det var hur många hundar som helst i BIS finalen eftersom de enda BIS som fanns var valp 4-9 mån och därefter vuxen. Speakern kunde typ allt om alla raser vilket han var tvungen att rabbla när varje hund gick in och därför stod vi 15-20 min innan själva bedömningen började. Varenda hund hade ledsnat. Uno stod still i stort sett hela tiden och jag matade honom med köttbullar. Det var svårt att få till uttrycket när det väl blev bedömning men jag klandrar honom inte. Han blev igenomkänd  av den andre domaren och stod helt stilla även denna gång. Vi åkte ut direkt men detta var bra uthållighetsträning och jag kommer ha med leksak till förhandsgranskning nästa helg.