Idag var det dags för Pite nationella. Uno gick bland de sista så vi var på plats 11.15 Trollen fick stanna hemma. Första gången som jag inte ställde Wili där. Lite sorgligt faktiskt eftersom han blivit BIR alla gånger, BIG 1a och BIS 4a. 

Som tur var hittade vi en superhärlig basenjitik på 1,5 år som Uno blev kär i. Dom busade och vi ville alla ta med henne hem, dock ville även hennes husse ta med henne hem...

Dagens domare var Di Lorenzo Antonio från Portugal. En bestämd herre som visste hur han ville att hundarna skulle visas. Jag klarade mig undan hans åsikter som tur var.

Vi värmde upp med bus.

Uno skötte sig bra i ringen. Han stod still i hanteringen förutom ett back när domaren började räkna tänderna. 

Fram och tillbaka. Vi tom blundar samtidigt. Samspel när den är som bäst?

Domaren mätte svansen och vad jag såg nådde den till ryggraden, vilket den ska göra. Tydligen tyckte vi olika och han tyckte den var för kort...

Det var lite svårt att få fram uttrycket på Uno så jag gjorde ett eget försök.

BIR med cert blev dagens resultat.

Får man räcka ut tungan åt fotografen?

Uno 11 månader.

Tills finalen kom molnen och det blev kallt. Uno vilade i bilen men hade svårt att riktigt slappna av. Han var med andra ord trööööött när det blev vår tur.

Försökte pigga upp honom med bus men det hjälpte inte. Det var en annan domare i gruppen och Uno stod still vid hanteringen i förhandsgranskningen. Efter ett tag så frös han och eftersom han var redigt trött så orkade han inte stå med uttryck och krånglade när jag skulle ställa upp honom.

En sak gjorde han riktigt bra och det var när vi sprang in i finalringen. Han tom sprang framför mig i slutet. När vi sprang förbi domartältet så kollade Uno in i tältet. "Får dom titta på mig så får väl jag titta på dom."

Uno frös så kan skakade och ville inte stå stadigt hela tiden. Jag lyckades faktiskt tajma in hans stående när domaren kollade men att få ett uttryck var omöjligt.

Naturligtvis åkte vi ut och huskeyn vann välförtjänt.

På väg hem blev det pizzastopp och trollen blev överlyckliga när vi kom hem.

En massa tack till fotografen, sällskapsherren och chauffören Ola!!!