Igår fick vi förmånen att hänga med SSRK Boden ut på viltspår. 15 hundar var det som trotsade regn och friska vindar. Först la vi spår åt varandra. Spåren fick ligga ca en timme och under tiden var det fika som gällde. Jag var dock tvungen att åka hem och ta på mig mer kläder så fika hanns inte med.

Först ut var Wili som fick ett enkelt spår men ändå svårt för att vara honom. Jag var imponerad över hur fint han spårade. Han stannade några ggr och tittade på våra förföljare men inget som störde honom i spårandet. Det märks verkligen att poletten har ramlat ner (efter 6 år...). Nu letar han inte längre efter älgar i träden.

Sen var det Unos tur och han hade ett liknande spår. Vi fick stå och vänta lite och jösses va taggad han blev. Näsan gick som bara den och han förstod inte varför han inte fick börja. Uno brydde sig inget om våra förföljare. Han spårade inte exakt i spåret men tappade det inte och antagligen flyttade vinden på doften. Det var iaf inga problem att hitta klöven.

Moja fick ett svårare spår och hon var laddad till tusen! Lite för laddad då jag fick springa med i slutet. För henne fanns inga andra i skogen än hon själv trots att vi var tre som försökte hänga med bakom. Får se vad domaren som håller i nästa helgs spårkurs säger om farten. Jag har iaf inga tvivel om att hon kommer klara anlagsprovet. Tyvärr missade jag anmälan till Pite om två veckor men nu har jag beställt en chipavläsare så nu är vi redo när nästa tävling dyker upp.

För egen del så var det verkligen nyttigt att gå spår som andra lagt. Jag måste lita mer på hundarna är min slutsats.

Om det är någon mer som vill vara med och spåra så gå med i SSRK Bodens fb. Där står alla gånger som det kommer att spåras.