Nu har startskottet gått för ensamhetsträningen. Jag tycker att Uno känner sig trygg och lugn efter två månader här. De senaste dagarna har han även varit mindre valpig här hemma. Kliar visserligen i tänderna men inte så många hyss. Idag tror jag att jag inte har sagt nej en enda gång. Kanske har passivitetsträningen gett resultat.
Började med att ta ut Moj ca fem minuter. Uno var trött och låg i soffan. Tror inte ens han märkte att vi var borta. Han låg kvar när vi kom in. Bytte direkt till Wili och var ute ca 10 minuter. Smög till fönstret när vi kom hem men då såg Moj oss och då även Uno. Uno brukar inte vilja följa med på kvällskissen. Han är för trött. Så ikväll passade jag på att låta honom vara kvar. Tog på oss och han reagerade inte trots att han märkte att vi gick. Kollade i fönstret och han låg kvar. Gjorde lika när vi kom tillbaka och då hade han bytt plats i soffan men låg ner. Inte stressad med andra ord. Tror det gjort mycket att han är van av att inte alltid få följa med. Hoppas det fortsätter så.

Uno fick låna wilis sele idag. Första gången han hade sele på sig och det gick bra.

Jag gick som vanligt och plötsligt blev det tvärstopp. Då hade Moj gått upp på bropelaren och tyckte vi skulle köra parkour.

Vips så hade hon fått sällskap. Han klättrade upp på eget initiativ. Det gäller dock att hålla koll på långben så han inte drattar ner.

Sen testade vi lampan.

Stå på två föremål.

Gruppbild men även en väntaövning.

Hittade några skejthinder.

Efter att vi släppt av Cissi på flygplatsen igår åkte vi direkt till rundbanan. Det var årets sista träning. Wili fick starta från buren men strejkade lite. Väl inne i buren så är det inga problem och han startade och sprang bra. Moja slapp buren och gjorde årets bästa lopp. Sen åkte vi till stugan. Det var en fin kväll. Varmt och stilla.

Hundarna fick gnaga ben.

Vi åkte till Bäverön så att även Uno fick springa av sig. Trollen var inte lika entusiastiska och Moja tyckte hon hade sprungit nog för denna dag.

Uno träffade på en hare för första gången i sitt liv. Det var under en koppelpromenad med husse och enligt uppgift hade han blivit galen.

Idag var det ännu finare väder och vi åkte till Vitträsk för lite fiske.

Vi blev upphämtade av husse efter en promenad dit. Moj var angelägen om att åka båt.

Putsning i båten.

Stundtals var det lite trångt.

Vi grillade korv vid en udde och Uno fick vara lös. Han sprang omkring, grävde i sanden, rullade sig omsorgsfullt i något obestämt och var på upptäcktsfärd utan att bry sig om vad vi andra gjorde. Då passade jag på att lära honom en läxa. Vi packade in allt i båten. Jag ropade en gång på honom. Han kom en bit men ångrade sig och sprang iväg på nya äventyr. Då åkte vi därifrån. Det dröjde säkert fem minuter innan han insåg att vi inte var kvar. Då sprang han tillbaka och rullade sig, trodde nog bara att vi gått en sväng. Sen kom han tillbaka till båtplatsen och då gick det upp för honom att han var själv. Uno sprang till andra sidan udden och sen tillbaka igen. Letade oss men såg oss inte på sjön. Efter ett tag vände vi båten och åkte tillbaka. Resten kan ni se på filmen.

Så här utmattad kan man bli av att inte lyssna. Förmodligen har det inte hjälpt så mycket men det kan ju hända igen...

I lördags körde vi miljöträning kan man säga. Först var vi i djuraffären och inhandlade tre bitar renhorn som ska vara goa att bita på. Även en leksak i tuggvänlig plast fick följa med hem. När vi ändå var där så passade vi på att fika i hundcafét. Uno tyckte det var väldigt spännande i djuraffären. Han var nyfiken men ändå försiktig. 

Sen åkte vi direkt vidare och tränade lite utställning vid en secondhand affär. Mycket folk och bilar i rörelse. Tränade bara en kortare stund med Moja som störning. Uno skötte sig utmärkt och det märks så väl när han blir trött och inte orkar mer. Nu slutade vi innan han hann bli trött.

Efter träningspasset for vi till Hästens dag. Det var olika uppvisningar och flera hästraser fanns representerade i hagar. Mycket folk och hundar. Flera som kom fram och frågade om hundarna. Uno brydde sig inte om nåt förutom när jag försökte få honom att gå fram till en häst i hagen. Gick bra tills hästen rörde sig och lät lite. Bäst att backa och fly tillbaka till trollen. Moja fick gå fram och visa att hästar inte är farliga.

När vi kom hem testades renhornen och det blev stor succé hos Uno men fick inte många pluspoäng av trollen. Såg idag att Uno har tappat två framtänder längst fram i underkäken. 

I fredags gjorde vi en utflykt till Storforsen och Benbryteforsen. Det var inte mycket folk i Storforsen och inte heller mycket vatten. Däremot var det ganska varmt och skönt väder.

Trollen tyckte att vi skulle köpa renskinnen som fanns vid affären.

Det finns fullt av jättegrytor. När Wili var liten var han rädd att ramla i. Nu var dom inte lika farliga längre.

Döda fallet.

Badplatsen vid Döda fallet. Vattnet är svinkallt. Folk brukar hoppa från klipporna.

Fikapaus.

Efter en rundtur och fika så åkte vi vidare en bit till Benbryteforsen. Husse ville fiska och vi andra lekte Mulle.

Uno fick vara lös och härjade bland klipporna vid forsen och i skogen.

Vi hade proffshjälp av Cissi idag. Först lite utställningsträning med hjälp av Wili. Uno brydde sig inte så mycket av störningarna. Nu är han 53 cm.

Vi tog en måndagstur på sjön. Man får passa på när det är fint väder och fortfarande ganska varmt. Det var strålande sol hela dan men blåste lite. Vi var ute i fem timmar inklusive pauser i land. När vi var och skulle äta så tog vi en tur i skogen. Uno hittade nåt mindre mysigt som han rullade sig i. Fick nödtvätta honom med en handduk. En annan gång så var jag och gick med dom medans Erik fiskade. Vi väntade på att han skulle hämta oss vid båtnedsättningen och då fick Uno vara lös. Det tog typ 2 sekunder så hade han hittat fiskrens i vassen. Detta åt han så klart upp utan att blinka. Jag hade inte en chans att ta ut det eftersom han låste käkarna. Tur han har en mage av stål. När vi skulle i land igen så hade Erik vevat upp fiskespöt. Vips så hade Uno tagit löjan som var fastkrokad på spöt. Det var bara tur att han inte fick med kroken.

På kvällen fick han duscha och han trodde typ han skulle dö. Pep och pep. Till slut gav han upp, stod stilla i hörnet och darrade. Moj skulle givetvis torka honom efteråt men det fick hon inte.

Ibland var det trångt i fören.

Vind i seglen...

Äntligen fick jag tummen ur och plockade lite blåbär i skogen rakt över vägen. Fanns en del kvar men dom sjöng på sista versen. Uno var lös och roade sig själv. Jag lärde honom att plocka blåbären själv från risen. Tyvärr åt han upp dom direkt. Trollen var också lösa och slappade i solen. Är säkert 20 grader i solen.