Nu har startskottet gått för ensamhetsträningen. Jag tycker att Uno känner sig trygg och lugn efter två månader här. De senaste dagarna har han även varit mindre valpig här hemma. Kliar visserligen i tänderna men inte så många hyss. Idag tror jag att jag inte har sagt nej en enda gång. Kanske har passivitetsträningen gett resultat.
Började med att ta ut Moj ca fem minuter. Uno var trött och låg i soffan. Tror inte ens han märkte att vi var borta. Han låg kvar när vi kom in. Bytte direkt till Wili och var ute ca 10 minuter. Smög till fönstret när vi kom hem men då såg Moj oss och då även Uno. Uno brukar inte vilja följa med på kvällskissen. Han är för trött. Så ikväll passade jag på att låta honom vara kvar. Tog på oss och han reagerade inte trots att han märkte att vi gick. Kollade i fönstret och han låg kvar. Gjorde lika när vi kom tillbaka och då hade han bytt plats i soffan men låg ner. Inte stressad med andra ord. Tror det gjort mycket att han är van av att inte alltid få följa med. Hoppas det fortsätter så.

Uno fick låna wilis sele idag. Första gången han hade sele på sig och det gick bra.

Jag gick som vanligt och plötsligt blev det tvärstopp. Då hade Moj gått upp på bropelaren och tyckte vi skulle köra parkour.

Vips så hade hon fått sällskap. Han klättrade upp på eget initiativ. Det gäller dock att hålla koll på långben så han inte drattar ner.

Sen testade vi lampan.

Stå på två föremål.

Gruppbild men även en väntaövning.

Hittade några skejthinder.