Idag har det snöat hela dan. Jag åkte upp till Degerberget med förhoppning att det skulle vara gångbart, det var det. Denna promenad innehåll ingen direkt snöpulsning utan vi gick på vägar och stigar i skogen. Vid en krök träffade vi på en lös boxertik med tillhörande matte och husse som gick en bit bakom. Mötet gick bra eftersom boxern vände sig om så trollen fick sniffa in henne. Matten skämdes dock.

Tack militären för att ni kört upp stigar i skogen.

Snönäsa.

Wili hittade en julgran som han tyckte att vi skulle ta med oss hem.

Willes långlina lös verkligen i snön. Tur den inte är vit...

Nu går vi hem! Moj tyckte att det fick räcka med kyla och snö. Hon lyckades även tugga av det ena bensnöret på täcket under bilfärden hem.

När vi kom hem delade jag och Wille på en milkshake, för det var vi värda.

Idag körde jag iväg till övningsfältet för långlinepromenad. Egentligen kanske det inte är så bra att Wili anstränger sig nu när han äter medicin men å andra sidan så sa inte vet nåt om det. Dessutom är ju skogen det bästa han vet och nu när han inte längre måste agera extra svans åt Moj så passade jag på. 

Det var ca -3 grader och fuktigt i luften. Dimman lindade in Kallsjöberget. 

Det var förvånandsvärt mycket snö i skogen. Jag hittade ett spår som ledde oss en sväng bland hackspettar, ugglor och tallar.

Det är skönt att inte behöva hålla utkik efter skotrar än, däremot måste man se upp för andra hundar, hästar och granater.

Wili var hur som helst överlycklig över att äntligen få vara lös igen och inte behöva tänka på löp. Moj tyckte det hela var helt ok men att lämna det upptrampade spåret stod inte på hennes to do lista.

Glömde igår berätta att vet inte tog betalt för sömnmedlet. Han skämdes över att jag behövt vänta så länge innan vi fick komma in. Bra där Djursjukhuset! Stjärna i kanten.

Idag var Wili hos veterinären. Vi hade tid 14.45 men kom in ca 15.20. 

Först kände han på blåsan och prostatan, inget onormalt. Sen blev det ultraljud. Wili skötte sig utmärkt där han låg. Han såg inget konstigt vad han sa då utan efteråt diskuterade vi om jag skulle ta urinprov hemma eller om han skulle sticka honom idag. Kom fram till att han skulle göra det idag men han visste inte om det skulle gå eftersom det var så lite urin i blåsan. Wili fick lugnande och sen kom en annan veterinär in. Hon gjorde ultraljud igen och konstaterade att det fanns förändringar (som en bulle) på urinblåsans bakre vägg. Hon tyckte sig kanske även kunna se att prostatan såg lite förändrad ut på ytan, men det vågade hon inte svära på. Skulle det vara urininfektion så är oftast blåsväggens främre del skrovlig. Detta tyder alltså på att det inte är urinvägsinfektion. Eventuellt är det tumörer och ofast är dom elakartade när dom dyker upp där.  Ingen idé att ta ut något i förskott.

Wili kommer att buköppnas den 18 nov för att avlägsna "bullen" i urinblåsan och för att se om det finns mer avvikelser i buken.  Skulle det visa sig vara tumörer så finns det inget att göra mer än att ge smärtstillande osv. Hon sa dock att många hundar lever länge ändå. 

Jag tycker att det är underligt om det skulle vara tumörer eftersom han hade samma symptom förra året, men det kan ju vara så att symptomen dyker upp under löptider för att han är mer stressad och allmänpåverkad. 

Hur som helst så är han nu jätte trött efter det lugnande medlet och han har fått smärtstillande som han ska äta. 

Förra året fick Wili urinvägsinfektion under löptiden. Då skrek han när han skulle kissa och det var stopp i röret. Veterinären sa då att det var ovanligt på hanhundar och brukar vara en engångsföreteelse. Nu är det dags igen. I tisdags kväll kom det inget pink och på onsdan kissade han som vanligt men när den vanliga urinen är slut så kommer det blod istället. Så är det nu också.  Han har inte ont och är pigg i övrigt (se videon).

Eftersom det inte har blivit bättre, men inte heller sämre, så ringde jag vet. Dom kunde inte skriva ut medicin utan att ha undersökt hunden så imorgon eftermiddag blir besöket. Kul fredagsnöje..

I natt kom det snö! Ca 10 cm. Passade på att pulsa med trollen under promenaden. Det var perfekt snödjup. Moj ville fuska och gå i andras spår men det fick hon inte. I en timme varvades höga knälyft med vila på skottad väg. Wili slocknade direkt när vi kom hem.

Wili är besatt av Moja och kan håller på att slicka ihjäl henne.  Men trots att han är så frenetisk och stressad så lyder han (oftast) när jag säger att det räcker. 

När han inser att han inte får så brukar han lugna ner sig och lägga sig. Hur många andra hanhundar skulle ligga så här snällt brevid en höglöpstik?

Idag gick vi på upptäcksfärd i världsarvet Gammelstad. Det regnade lite smått men ingen av hundarna brydde sig. Wili har ju bara en sak i huvudet just nu...

Gammelstads kyrka.

Vattenhål. Moj visar sin snygga sida (?) och för en gångs skull (typ en sekund) var inte Wili som ett plåster på henne.

Runt kyrkan ligger kyrkstugor. Här bodde långresta kyrkobesökare förr i tiden. 

Allt är snett och krokigt, precis som det ska va.

Funderade ett tag på att lämna honom vid 182an.

Hyfsat tätt mellan husen.

Lanthandeln.

Moj hittade får som hon ville smak... pussa på.

Wili tyckte dom var äckliga och morrade lite. Kanske varnade han att Moj är hans.

Efter en timma var vi blöta och tillbaka i bilen.

Idag fyller wili 5 år. Det kom ett brev på posten med hans namn på. Det innehöll paket som han nu har öppnat. Han säger tack till mormor och morfar.