Klockan var några minuter i åtta när jag kom till Djursjukhuset i morse. Dom hade inte öppnat än och jag satt kvar i bilen och väntade. Wili brukar alltid gnälla när man stannar bilen för att man inte ska glömma av honom och ta ut honom snabbt. Imorse var han knäpptyst. Han visste precis vart han var och började istället att skaka.

I väntrummet så var han ängslig och kontaktsökande men hade ändå hoppet uppe om att få åka därifrån snart. Vi fick gå in i ett undersökningsrum och jag fyllde i ett formulär. Wili fick sitta i knät. Sen kom vet in och då började han darra igen. Honom kom han ihåg. 

Jag sa att jag var skeptisk till op eftersom han hade samma symtom förra året och då konstaterades urinvägsinfektion och borde han inte ha symtom året runt om det är cancer? Vet höll med till viss del och han sa att han skulle diskutera om ultraljud en gång till med sina kollegor. Det är ju onödigt att op om det inte är nödvändigt. Dom skulle ringa när det var klart.

Kl 15 ringde vet och sa att op hade gått bra. Wille hade vaknat igen. Dom hade vrängt urinblåsan för att ta bort knölen men när urinblåsan vänds så töjs den ut och då fanns det ingen knöl. Dom hade iaf tagit biopsi på stället där knölen satt eller suttit och skickat på analys för att få veta om det var cancer eller någon infektion eller annat. Svaren dröjer 10-14 dar. Något annat runt om hade dom inte heller hittat.

Wili får inte komma hem idag utan dom vill se så att han kissar ordentligt och mår allmänt bra. Kanske får jag hämta honom imorgon. Tydligen är det ett stort sår som dom tror kommer blöda en del . Kanske kommer han att kissa lite rött men det fick absolut inte blöda och han får inte ha svårt att kissa. Har jag inte hört från dom imorgon så ska jag ringa kl 15 för att se hur han mår.

Fortfarande finns känslan kvar att detta kanske var en onödig op men nu är det gjort och det är ju bäst att ta det säkra före det osäkra. Det viktigaste är att han mår bra framöver.