Släppte hundarna i öknen i kväll. Får passa på medans vi bor kvar.

Allt gick bra ända tills vi nästan var framme vid bilen.

Då drar dom iväg, Moja först, och jag säger vänta men ingen reaktion. DÅ är det allvar... Dom viker av in i skogen och vips så är dom borta. Inte ett ljud hörs, förutom några bilar som kör förbi på vägen en bit bort och myggen som surrar.

Jag visslar och ropar på dom men vet att det är ingen idé. Hör hur något skriker till i skogen. Kan inte urskilja om det är en fågel eller hund. Påkörd? Sparkad? Inbillning? Går en liten bit för att se så dom inte är vid bilen. Då knakar det till i skogen. Yes tänker jag, nu kommer dom. Hundarna har gjort sitt jobb strålande, dvs det kommer en älg, det kommer en till, och en till, och en till... En mamma med 3 (!) bäbisar kommer ut ur skogen och springer förbi mig bara några meter ifrån. Jag ställer mig bakom ett ynkligt träd och ber till gud att mammaälg inte är arg. Pulsen är nästan på max, men familjen travar förbi ganska lugnt faktiskt. Hon stannar en stund och ger sig sen iväg igen. Då borde hundarna komma nu med tänker jag som går tillbaka dit dom försvann och börjar ropa igen. Inga hundar. Börja tänka att vägen är ganska nära...Ringer Ola för att få lite vägledning hur jag ska gå tillväga och  precis då (efter 20 låååånga min) kommer det 2 glada basenjis. Pust! Koppel på och vi åker hem.

Sätter mig i soffan och Wili hoppar upp brevid. Han börjar stöna och sträcka på sig. Då ser jag att han har fått sig en känga på ena sidan. Alltså var det han som skrek i skogen. Pälsen är lite nött och han är svullen. Inre bödning tänker jag direkt och ringer vet som inte tycker det verkar vara allvarligt. Vet hade rätt och Wili tycker bara synd om sig själv. Det verkar bara vara en lårkaka, tur i oturen.

Det är lite pinsamt att hundarna drev älg eftersom de ska vara under uppsikt så här års. Jag gick där jag brukar gå just för att det inte är så mkt vilt där. Trots att det som hände inte är så bra så förundras jag över vilka duktiga jakthundar dom är! Det är bara till att släppa dom, sätta sig och vänta och sen kommer dom drivandes tillbaka med djuret. Synd att jag inte är jägare..

På fredag drar flyttlasset från Boden mot Varberg med stopp i Avesta för Svenska vinnarutställning. Är man nörd så är man...

Jag har pluggat klart nu och tagit examen i företagsekonomi.

Började packa ner grejer igår och idag är det så gott som klart. Bara städning kvar. Hundarna har tagit flyttpacket med ro. Moja brukar inte tycka det är så kul när kartongerna kommer fram men hon har varit lugn. Kanske känner på sig att hon ska flytta närmare mormor och morfar igen.

Wili har hjälpt till att packa upp...Jag har lagt hans gosedjur i en låda och alla ligger inte kvar längre.

Vi kommer verkligen att sakna naturen här uppe, speciellt öknen och sandgropen. Önskar det fanns nåt likande i Halland. Vem vet, vi kanske kommer tillbaka.