Släppte hundarna i öknen i kväll. Får passa på medans vi bor kvar.

Allt gick bra ända tills vi nästan var framme vid bilen.

Då drar dom iväg, Moja först, och jag säger vänta men ingen reaktion. DÅ är det allvar... Dom viker av in i skogen och vips så är dom borta. Inte ett ljud hörs, förutom några bilar som kör förbi på vägen en bit bort och myggen som surrar.

Jag visslar och ropar på dom men vet att det är ingen idé. Hör hur något skriker till i skogen. Kan inte urskilja om det är en fågel eller hund. Påkörd? Sparkad? Inbillning? Går en liten bit för att se så dom inte är vid bilen. Då knakar det till i skogen. Yes tänker jag, nu kommer dom. Hundarna har gjort sitt jobb strålande, dvs det kommer en älg, det kommer en till, och en till, och en till... En mamma med 3 (!) bäbisar kommer ut ur skogen och springer förbi mig bara några meter ifrån. Jag ställer mig bakom ett ynkligt träd och ber till gud att mammaälg inte är arg. Pulsen är nästan på max, men familjen travar förbi ganska lugnt faktiskt. Hon stannar en stund och ger sig sen iväg igen. Då borde hundarna komma nu med tänker jag som går tillbaka dit dom försvann och börjar ropa igen. Inga hundar. Börja tänka att vägen är ganska nära...Ringer Ola för att få lite vägledning hur jag ska gå tillväga och  precis då (efter 20 låååånga min) kommer det 2 glada basenjis. Pust! Koppel på och vi åker hem.

Sätter mig i soffan och Wili hoppar upp brevid. Han börjar stöna och sträcka på sig. Då ser jag att han har fått sig en känga på ena sidan. Alltså var det han som skrek i skogen. Pälsen är lite nött och han är svullen. Inre bödning tänker jag direkt och ringer vet som inte tycker det verkar vara allvarligt. Vet hade rätt och Wili tycker bara synd om sig själv. Det verkar bara vara en lårkaka, tur i oturen.

Det är lite pinsamt att hundarna drev älg eftersom de ska vara under uppsikt så här års. Jag gick där jag brukar gå just för att det inte är så mkt vilt där. Trots att det som hände inte är så bra så förundras jag över vilka duktiga jakthundar dom är! Det är bara till att släppa dom, sätta sig och vänta och sen kommer dom drivandes tillbaka med djuret. Synd att jag inte är jägare..

 

Ola

8 juni 2010 23:53

Nu har dom fått smak på älgjakt. Nästa gång kanske Wili kommer dragandes på en 20-taggare i nackskinnet. Då får du ringa mig. Har stor frys.

 

Lotta

13 juni 2010 19:47

Det va så Viggo började...nu kan han inte va lös längre. ;)
Han har mer jaktinstinkt än våra älghundar nu...hahaha. :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För ett tag sedan vann jag en Dogbox. Boxen kom idag. Den innehöll godis, dentalstix, bajspåsar, paté, tre leksaker och två ben. Benen var snabbt uppätna av Moj och Wili. ...

Hur mår Wili kanske någon undrar?   Jag uppfattar det som att han mår ganska bra nu när han äter smärtstillande. Det har han gjort i 40 dagar nu. Första gången jag var hos veterinären för att få det utskrivet så undrade hon om hon skulle skriva u...

Igår var vi på Kanis för sista släppet för i år. Det var ett tag sedan vi var där eftersom sommaren spenderades i söder. Moja har inte sprungit alls i år. Jag hade med mig släpphjälp (husse) för att kunna ta bilder. Jag ville ha bilder på Wilis allra...

Idag var det dags för årets sista LC, denna gång på hemmaplan. Uno var taggad som vanligt och han visste precis vad vi skulle göra där eftersom det var på samma ställe som förra året. Tyvärr var han själv så det blev mer som en träning.  Banan var ...

Nu är jaktsäsongen inledd i Norrbotten. Detta har Uno tagit till sig. Han är ju trots allt jakthund säger han. Vi gick på gångvägen helt lugnt när Uno gjorde ett jakthopp, så som han gör när han hör något. Ingen av oss andra fyra hörde eller såg n...