Jag är väldigt förvånad över att det är så många som inte har kontroll över sina hundar vid hundmöten. Här uppe är det värre än jag upplevt det någon annanstans. Jag vet inte hur många ggr som vi smygit förbi en arg stor hund (många schäfrar) som skäller och gör utfall medans matte försöker hålla tillbaka hunden. Oftast vet dom ju om vad som ska hända och har stannat sin hund, samlar krafter, men ändå så orkar de nästan inte hålla emot. Många säger inget, det är väl redan försent... Är det en mindre hund med en tant i andra änden av snöret så brukar det komma nej,nej,nej eller fy,fy,fy. Som om DET skulle hjälpa..

Mina stackars vovvs kan inte ens skälla för att försvara sig. Jag går alltid så långt åt sidan som det är möjligt, går snabbt förbi och håller i dom. Wili ska alltid vända sig om när vi gått förbi och det får han inte men måste ändå liiite.

Nuförtiden är jag nästan rädd när vi möter hundar. Det händer så gott som dagligen att vi stöter på nån bjässe och man undara om man ska passera med livet i behåll. Fast värst av alla ggr var idag. Vi mötte två tonårstjejer med varsin lurvig sak (ganska små, typ tibetansk terrier). Det var en ganska bred gångbana med höga snövallar på sidorna. Jag gick så nära vallarna som det var möjligt. De lurviga hundarna var lugna tills dom var jämsides med oss. Då kastar sig den vita med all kraft och skällandes mot mina hundar. Bara nån cm ifrån att slita tag i mina doggs. Tjejen hade dessutom hunden i ganska långt koppel. Jag fick verkligen hjärtat i halsgropen och utbrister:

- Men herre gud. Håll i hunden!!

Verkligen tantvarning på den kommentaren...men tjejen såg helt chockad ut över att jag sa nåt. Eller så såg hon alltid så dum ut...

Tänkte även att de inte skulle hjälpa att skälla ut snorisarna för dom skulle ändå inte fatta. Så jag gick fort därifrån, glad över att inget hände.

Så till något helt annat.

Wili har börjat gömma sina ben. Han "gräver" ner dom i soffan eller i korgen och puffar på kudden eller dynan med huvudet. Ser för roligt ut!

Moja försöker få honom att börja leka med henne så att han ska springa därifrån så hon kan ta benet. Det funkar ibland :)