Moj har fått några till smeknamn sen sist det nämndes på bloggen:

- BajaMoja

- CertMoj

- BisMoj

- Hundjävel (när hon tar wilis mat)

Men det ultimata smeknamnet borde va:

- KorvMoj 

Det var strålande sol när jag skulle gå ut med doggsen. Det inspirerade mig till att ta bilen ner till strandpromenaden för att fota lite. På väg dit ser jag att himlen är kolsvart mot havet. Överväger att vända och försöka fånga solen här hemma iställe men tänker att ovädret kanske är ute i havet. Det var det oxå, i typ 5 min innan det hann ifatt mig. Hann iaf ta några kort, bla på Kallbadhuset.

I Varberg är måsarna kända för att sno mat från folk som köpt korv eller från picknickkorgen som tillhör badgästerna. Denna mås var dock lite mer sofistikerad och åt mussla till lunch.

Envis som jag är så fortsätter vi vår promenad i snö och hagel. Moja tycker att matte bör spärras in på mentalklinik. I brist på tak söker hon skydd under en bänk.

Wili skiter i vad det är för väder, så länge det inte regnar är han nöjd. Pip-pip säger han när han tvingas vänta på att Moja ska trycka klart under bänker.

Det blev trots allt en kort rund och det var svinkallt. Skönt att sitta inne och se på när snön faller.

Kanske dax att ta in utemöblerna?

Btw så har Moj börjat löpa idag. Snö och löp på en och samma dag = ingen bra dag för liten Moj.

I em var jag med Cissi och hennes doggs i Kungsbacka när de va på simträning.

Det hade simmat flera ggr innan men idag var dom inte helt nöjda.

Laban har lärt sig att ta sig ur bassängen och det skulle han praktisera hela tiden om han själv fick bestämma, vilket han inte fick.

Zelda var bra på att plaska så att vattnet stänkte över hela lokalen.

Efter simmandet blev det dusch, massage och laserbehandling. En mer omtyckt aktivitet.

Det finns en hel del knasiga saker i basenjivärlden, iaf enligt mig.

En sak är att man som valpägare ibland förväntas tillhöra kenneln som man köpt hunden ifrån. Hjälper man någon som har hund från annan kennel så ses man som otrogen gentemot sin kennel. Så är det absolut inte med de uppfödare där jag köpt mina hundar ifrån men jag vet att detta problemet finns där ute bland basenjifolket. Jättesynd är min mening om detta fenomen. Tänk va bra det skulle va om vi hjälpte varandra iställe för att vara så himla tävlingsinriktade hela tiden. Givetvis kan man inte vara vän och hålla med alla men det borde ändå vara accepterat att hjälpa till i "fel läger".

Med detta uttalande vill jag göra klart för er att jag tillhör ingen. Jag är ingen uppfödare och håller på med hundar, utställning och andra aktiviteter därför att jag tycker det är kul. Om någon frågar mig om hjälp så känner jag mig hedrad och ställer självklart upp om jag har möjlighet, oavsett vartifrån hunden kommer. Jag ställer gärna hundar som konkurrerar med mina egna. Det är trots allt upp till domaren vilken hund som han/hon tycker är bäst för dagen. Dessutom lär jag mig massor av att få visa andras hundar.

Bara så ni vet.

Egentligen har de inte hänt nåt spännande här så jag lägger upp nåra gamla bilder iställe.

  Wili hos veterinären.  Inte helt nöjd men de gick ju bra ändå.   Han vet hur man sträcker ut.   I väntan på LC resultat kan man sola.   Moj sitter på en sanddyna och spanar i Apelviken.

När husse gått till jobbet blir hans plats upptagen.  

Tänkte visa er som inte är så insatta i basenjivärlden hur basenjin lever i Kongo.

Moja är glad att hon bor i Sverige...

Möjligen tror de flesta att jag är en basenjiägare, men jag skulle snarare kalla mig för basenjiägd.

Troligtvis är jag inte ensam om att vara ägd av dessa hundar.

Fast jag klagar inte. Hellre ägd av en basenji än ägare till en annan hundras.

Nåra exempel på att jag är basenjiägd:

* I morse när vi var ute och gick så lät jag hundarna gå ner på stranden för det ville dom. Sen ville inte Moja gå därifrån så då satte jag mig på en sten en stund och hon fick titta på vattnet och fåglarna. 1-0 till basenjin.

Jag vill sitta här ett tag.

* När Moja är hungrig på morgonen så måste hon ha mat med en gång. Vad gör jag? Jo, går upp och ger henne mat så klart. 2-0 till basenjin.

* Som bekant så är Wili väldigt kräsen och vill helst ha något gott på sin mat för att han ska äta. Jag har gett upp och nu får han allt möjligt på sin mat. Mums hälsar han. 3-0 till basenjin.

* Varje gång som man reser sig från soffan så är platsen upptagen på 2 röda sekunder. Hunden ligger som en boll och påstår att den har legat där hela tiden och matte får hitta en annan plats vilket hon också gör. 4-0 till basenjin.

* Blommor, ljus och prydnadssaker står ihopträngda i fönstret så att Wili ska få plats att kunna stå på karmen och spana ut på gatan. 5-0 till basenji.

Kan antagligen hålla på i evigheter och rabbla upp saker som jag gör för de bortskämda. Det är mycket möjligt att vi basenjiägda var slavar eller kanske tjänare till kungen i vårt förra liv. Nu är vi iaf definitivt slavar till våra hundar.

Idag har vi testat fiket på Skälbygård.

Först kollade vi givetvis så att Mojas gris var kvar, och de va han.

Hundar är välkomna på fiket, en trappa upp men eftersom det var så fint vädet så satt vi ute. Jätte skönt. Billigt va de också, 10 kr för kaffe och 10 kr för en stor hemmagjord bulle.

Passade på att träna lite.

  Vi vill träna! Se så duktiga vi är.  

Eller kanske inte...

Lite följsamhet.

Moj gör hands-up.

Sen gick vi en runda och avslutade med fotografering på en stubbe.

Morfars pojke.