Möjligen tror de flesta att jag är en basenjiägare, men jag skulle snarare kalla mig för basenjiägd.

Troligtvis är jag inte ensam om att vara ägd av dessa hundar.

Fast jag klagar inte. Hellre ägd av en basenji än ägare till en annan hundras.

Nåra exempel på att jag är basenjiägd:

* I morse när vi var ute och gick så lät jag hundarna gå ner på stranden för det ville dom. Sen ville inte Moja gå därifrån så då satte jag mig på en sten en stund och hon fick titta på vattnet och fåglarna. 1-0 till basenjin.

Jag vill sitta här ett tag.

* När Moja är hungrig på morgonen så måste hon ha mat med en gång. Vad gör jag? Jo, går upp och ger henne mat så klart. 2-0 till basenjin.

* Som bekant så är Wili väldigt kräsen och vill helst ha något gott på sin mat för att han ska äta. Jag har gett upp och nu får han allt möjligt på sin mat. Mums hälsar han. 3-0 till basenjin.

* Varje gång som man reser sig från soffan så är platsen upptagen på 2 röda sekunder. Hunden ligger som en boll och påstår att den har legat där hela tiden och matte får hitta en annan plats vilket hon också gör. 4-0 till basenjin.

* Blommor, ljus och prydnadssaker står ihopträngda i fönstret så att Wili ska få plats att kunna stå på karmen och spana ut på gatan. 5-0 till basenji.

Kan antagligen hålla på i evigheter och rabbla upp saker som jag gör för de bortskämda. Det är mycket möjligt att vi basenjiägda var slavar eller kanske tjänare till kungen i vårt förra liv. Nu är vi iaf definitivt slavar till våra hundar.