Vi har firat Sveriges nationaldag med fika på Rävasten (tillsammans med halva Bodens befolkning). Uno kan numera stå stilla utan att gnälla vilket han demonstrerade där.
På eftermiddagen utnyttjade vi allemansrätten. En så självklar sak i Sverige som vi tar för givet.

Hundarna var nöjda men framförallt trötta efter gårdagens träning på rundbanan. Uno och Wili fick springa medel (510 m = 1,5 varv) för lite mjölksyreträning. Båda startade från öppen bur. Uno sprang kanonbra. Helt jämnt utan att sacka. Tiden blev 40 sekunder på tung bana.
Wili sprang med stumma ben i slutet men kämpade bra och fick tiden 54.40 sekunder.
Moj tog ett varv och jag tyckte det såg ut som hon sprang lite fortare i slutet än förra veckan.
Vädret gjorde mycket för hundarna, vilket framförallt märktes på Wili. Han la sig inte ner en enda gång och var riktigt taggad i starten.

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 8525792840"

Det finns beteenden som är djupt rotade.

Som att gräva.

Gå ut med Wili.

Pinnar, pinnar, PINNAR.

Spring i benen.

Sniffa efter skogens skatter i båten.

Skita ner sig.

Plocka skräp.

Uno är helt enkelt samma lilla valp fast i större förpackning.

I söndags var vi på rundbanan. Denna gång var munkorgarna med. Det visade sig att Uno har växt sedan förra året och hans munkorg behöver justeras. 

Det var varmt väder. Uno fick kylas ner både före och efter loppet. Hans nya kyltäcke var kanonbra då det inte kyler den känsliga ryggen utan endast bröstkorgen. Han älskade den.

Uno var först ut. Husse fick vara släppare. Han hade fullt sjå att hålla i alla tre hundarna som hade bråttom iväg.

Trots munkorg fick han ett rejält tag i trasan och det krävdes tre st för att få loss honom.

Uno sprang ett fint och jämnt varv.

Wili tyckte att det var alldeles för varmt för utomhusaktiviteter. Han sprang till närmaste skugga och slängde sig ner, hela uppvärmningen... Inte helt enkelt att dra upp honom.

När han väl stod på banan så var han taggad och även han sprang ett bra varv.

Moja fick springa sist eftersom hon löper. Hon sprang saktare och saktare och joggade lite lätt i mål.

Däremot så är hon väldigt duktig på att döda trasan.

Så här såg Wilis avvärmning ut...

Efter träningen åkte vi till stugan. Uno fick ta en sväng till ön sent på kvällen och det märktes att han var trött. Han kom när jag ropade och efter ett tag så kom han med en pinne som vi skulle leka med.

Åt gräs.

Luktade på träd.

Höga benlyft.

Extra höga benlyft.

Idag var det också varmt. Vi åkte med alla hundarna till ön på förmiddagen men Wili strejkade direkt.

Han fick som han ville och fick ligga i skuggan på båten medans husse fiskade. 

De andra två stannade kvar. Moja gjorde inte många knop. Det börjar bli grönt på ön nu och vi gick och kollade runt lite sen la hon sig i skuggan.

Den långbenta var också lite tagen av värmen men stilla kunde han inte vara.

Efter en halvtimma tyckte Moj att det var nog och vi åkte tillbaka till stugan där alla utom jag låg i skuggan och sov.

Vi kom till stugan igår. I förmiddags gick jag med hundarna till sjön där husse fiskade. Det var väldigt varmt så vi fick göra ett depåstopp på vägen.

Vi passerade en orm som låg vid vägen. Hundarna såg den inte.

Husse hämtade upp oss med båten. Det blåste en del och var växlande molnighet. När solen var framme blev det varmt men tack vare blåsten klarade hundarna värmen.

Uno har varit väldigt trött idag efter helgens bravader. Han sov i omgångar i båten. Tror inte att det hänt förut.

Vi grillade hamburgare vid en bivack.

Jag hade tänkt att det skulle bli en tur till ön när vi kom tillbaka men Uno är helt däckad så det får vänta tills imorgon.

När jag på morgonen bar Moj från sängen till dörren så upptäckte jag blod i sängen. Tydligen har hon bestämt sig för ett sommarlöp. Uno bryr sig inte så han är nog en "höglöpshane". Wili har noterat att hon löper men gör inte så stor sak av det.
Moj beslutade sig för att hon behövde extra näring till sina kommande valpar (nej, det blir inga valpar ) och lyckades sno åt sig Unos späck och smör som låg i hans matskål. Nu blir det bantning.

Till slut kom dagen då Uno för första gången stod för championatet. Med tanke på de två förra helgerna när han ryggat för domaren så hade jag inga höga förväntningar. Vädret var toppen med mulet,lite bris och lagom varmt.

Det var två pi med och den andra visade sig vara en jämngammal tik från Finland  (har inte namnet än). Uno var ganska trött efter gårdagen och fokus för mig låg på hanteringen och inte rörelser. Domare var Zorica Salijevic från Sverige. Jag hade aldrig ställt för henne förut och hon var helt fantastisk med hundarna. Hon pratade med dom, berömde dom och ville gärna fjäska med dom. Hon var även supertrevlig mot handlers. 

Uno stod som ett ljus och rörde inte en fena. Det enda som skvallrade om att det inte var heeelt ok var öronen som hade stenkoll på domaren.

Gullegull.

Lite mer gullegull.

Ståendet fixade han galant. Jag behövde inte flytta om honom något.

När domaren tittar bort blir det godis.

När domaren säger ck , cert och champion blir det pussar.

Tiken från Finland.

Tävlan om BIR och BIM. Domaren förklarade att nu måste vi prata engelska så att alla förstår.

Uno blev BIR. Jag funderar på om jag bländade domaren med mina vita ben så att hon inte riktigt såg så bra...

Utmärkt handling är alltid kul att få.

Sen blev det rosettfotografering och platsen skulle godkännas först.

Champion på första försöket. 8e eller 9e certet (jag har tappat räkningen).

Jag fick även äran att hoppa in som basenjihandler till Watson. Han gick hela vägen till BIR.

Under väntan på finalerna så fick Uno vila i bilen. Det är där han kan slappna av som bäst och han sov som en gris.

Till slut blev det finaldags. Solen hade då kommit fram med det blåste mer och därför var det ändå behagligt.

Domare var Tuula Pratt. Hon kom väldigt plötsligt och jag var inte direkt beredd. Uno förhandsgranskades först. Han var väldigt trög i rörelse men skötte ståendet galant.

In i finalringen sprang han som han aldrig gjort förut! Jag hann knappt med och han var heltaggad. Detta var nog det roligaste på hela dagen. Tänk om han alltid skulle springa så...

Han fick massor av beröm av mig för sin fina entré. Tyvärr blev han lite skrämd av hunden bakom och det påverkade ståendet lite men jag lyckades ändå få till uttrycket när domaren tittade. Jag visste redan från förgranskningen att han skulle åka ut och det gjorde vi men jag är ändå glad över hans entusiasm i finalen. Det är just det jag jobbar för och ett varv i ringen är en början. Det och att hanteringen gick galant var dagens höjdpunkter, resten en bonus. 

Med under dagen var proffsfotografen Ola som förevigade våra vita ben.

Nu är köttbullarna stekta och skurna i skivor samt godkända.

Mina ben är solade.

Kylprodukter är inhandlade.

Även ett nytt koppel införskaffades

Träning med godkänt resultat är genomförd.

Nu känner vi oss redo för morgondagen.