På kvällarna svärmar dagsländor i vår trädgård. Fungerar utmärkt som aktiveringsleksaker till Uno.

Nu är bilderna från Nås i datorn. Wili och Uno var röda.

Wili på startlinjen.

Den flygande hunden genar en aning.

Det var jämnt i början. 

Här försvinner han strax bakom kullen.

Och här kom dom tillbaka igen. Han var fortfarande med i loppet men...

... nu tappar han bort sig och springer rakt fram istället för att svänga. Under loppet missade jag att han faktiskt var hyfsat med ända fram tills här. Jag trodde att något hade hänt på andra sidan kullen men det är tydligt att han tappade bort trasan på slutet.

Han stod en stund och tittade men hittade inte luren.

Han frågade efter vägen men fick inget svar.

Strax innan jag får ropa in honom.

Uno och husse värmde upp.

Talli-ho, dunk i ryggen och med ett hopp så var Uno iväg.

Det märktes redan i första svängen att han lutade åt höger, det håll som örat spökade. Han brukar inte gena så pass mycket, om det inte är en ny grej han kommit på i år.

Tillbaka efter kullen var det ganska jämnt men i sista kurvan drar han åt höger igen. 

Det syns inte så tydligt på bild men han var rejält åt höger.

Nästan så han fick tälta.

Men i mål kom han.

Igår körde vi sista biten hem. Det var fint väder och ca 24 grader så vi tog en avstickare till Bjuröklubb. Först gick vi upp till fyren. Där kunde man se över till Finland.

Sen begav vi oss till stranden. Hittade en liten vik där vi var själva. Trollen turades om att sola och ligga i skuggan. Uno var överallt och undersökte, i vattnet, på stora stenen, i sanden och ut på fältet.

Vi var där i ca en timme.

Det var glada hundar som till slut kom hem. Dom har varit ganska trötta idag och det märks att Uno har saknat sin trädgård.

Nu är vi på resa genom Sverige. Vi begav oss från läckö på förmiddagen och stannade för lunch i Sala.

Sen for vi vidare genom sol, regn, sol, regn...

Ända till Stöde camping. Jag lärde mig att "någon mil" betyder 5.5 mils omväg (totalt 11 mil) men det var chauffören som bestämde campingen.

Det ligger iallafall fint vid en älv.

Vi tog en promenad upp på Huberget. Uno hittade en plastmugg som han vägrade släppa. Den följde med upp och ned från berget innan husse till slut lyckades ta bort den.

Familjen och muggen.

Det var fint uppe på berget med en dansbana och gamla norrbottensgårdar.

Inatt är styrkan uppdelad och alla fyrbenta sover redan.

Imorgon kör vi vidare.

Efter lcn landade vi på Läckö. Det var riktigt fint väder på måndagen och vi hamnade på stranden. Varmt i luften men kallt i vattnet. Uno skulle bada och gräva. Han grävde så han var helt slut resten av dagen. Wili badade fötterna och Moj solade.

Sen åkte vi till Höllviken och käkade lunch.

På kvällen hade Uno fått tid hos veterinären på Husdjurshälsan i Göteborg. Han mådde bättre i örat men var väldigt röd runt munnen och halsen av allergin. Veterinären topsade öronen och det var ingen svamp utan öroninflammation. Han visade oss hur vi ska behandla öronen och för allergin blev det kortison och i två månader framöver kommer han endast äta allergifoder för att rensa kroppen.

Röd runt nosen och munnen.

Uno var en duktig patient men framförallt var det en duktig veterinär som verkligen tog sig tid för att hunden skulle acceptera honom.

Idag mår Uno redan bättre. Han är lite trött av kortisonet och dricker som en häst men örat ser fint ut och han har inte ont längre.

I lördags körde vi 6 timmar till Hedemora. Sov över på ett vandrarhem och på söndag var det LC i Nås. Årets första för vår del och tyvärr har det inte funnits några träningar i norr. Upp tidigt då basenji gick som första ras. 9 st startade. Vädret var perfekt med växlande molnighet och lite vind. Banan var 750 meter och kuperad. Man såg ungefär halva loppet.
I fredags kväll fick Uno något skit i ena örat. Jag trodde först att han fått in något. Använde öronrens men han blev mer och mer irriterad. Kliade och skakade. Jag pratade med tävlingsledningen och efter att ha gått omkring lite med Uno så bestämde jag att han fick starta första loppet och sen se hur han verkade.
Wili startade okej men sen kom han inte tillbaka när den andra hunden dök upp på målrakan. Efter en stund kom han irrandes uppe på krönet. Han letade efter trasan samtidigt som han krånglade med munkorgen. Det tog en stund innan han hörde mig ropa men så småningom kom han. Jag vet inte vad som hände bakom kullen och eftersom han inte kom i mål så blev han diskad.
Sen var det Unos tur. Han hade börjat förstå vad som skulle hända men var inte riktigt lika taggad som han brukar. Han sprang ihop med sin halvsyster. I början av banan så sprang han ganska långt ut från trasan och på målrakan så sprang han åt höger och höll på att springa in i ett tält. Han var verkligen påverkad av sitt öra och jag strök honom i lopp två.
Efter loppen var Wili jättebusig och sprang runt, runt. Han hade ju bara sprungit en halv bana så det fanns krut kvar i benen.
Vi åkte mot Lidköping och tog en omväg genom Värmland. Hamnade bland annat i Sjötorp där vi spanade på slussarna vid göta kanal.

Bilder från lcn ligger i min kamera och sladden finns 150 mil härifrån. Det kanske dyker upp här om några veckor.