Nu är bilderna från Nås i datorn. Wili och Uno var röda.

Wili på startlinjen.

Den flygande hunden genar en aning.

Det var jämnt i början. 

Här försvinner han strax bakom kullen.

Och här kom dom tillbaka igen. Han var fortfarande med i loppet men...

... nu tappar han bort sig och springer rakt fram istället för att svänga. Under loppet missade jag att han faktiskt var hyfsat med ända fram tills här. Jag trodde att något hade hänt på andra sidan kullen men det är tydligt att han tappade bort trasan på slutet.

Han stod en stund och tittade men hittade inte luren.

Han frågade efter vägen men fick inget svar.

Strax innan jag får ropa in honom.

Uno och husse värmde upp.

Talli-ho, dunk i ryggen och med ett hopp så var Uno iväg.

Det märktes redan i första svängen att han lutade åt höger, det håll som örat spökade. Han brukar inte gena så pass mycket, om det inte är en ny grej han kommit på i år.

Tillbaka efter kullen var det ganska jämnt men i sista kurvan drar han åt höger igen. 

Det syns inte så tydligt på bild men han var rejält åt höger.

Nästan så han fick tälta.

Men i mål kom han.

Igår körde vi sista biten hem. Det var fint väder och ca 24 grader så vi tog en avstickare till Bjuröklubb. Först gick vi upp till fyren. Där kunde man se över till Finland.

Sen begav vi oss till stranden. Hittade en liten vik där vi var själva. Trollen turades om att sola och ligga i skuggan. Uno var överallt och undersökte, i vattnet, på stora stenen, i sanden och ut på fältet.

Vi var där i ca en timme.

Det var glada hundar som till slut kom hem. Dom har varit ganska trötta idag och det märks att Uno har saknat sin trädgård.