Efter lcn landade vi på Läckö. Det var riktigt fint väder på måndagen och vi hamnade på stranden. Varmt i luften men kallt i vattnet. Uno skulle bada och gräva. Han grävde så han var helt slut resten av dagen. Wili badade fötterna och Moj solade.

Sen åkte vi till Höllviken och käkade lunch.

På kvällen hade Uno fått tid hos veterinären på Husdjurshälsan i Göteborg. Han mådde bättre i örat men var väldigt röd runt munnen och halsen av allergin. Veterinären topsade öronen och det var ingen svamp utan öroninflammation. Han visade oss hur vi ska behandla öronen och för allergin blev det kortison och i två månader framöver kommer han endast äta allergifoder för att rensa kroppen.

Röd runt nosen och munnen.

Uno var en duktig patient men framförallt var det en duktig veterinär som verkligen tog sig tid för att hunden skulle acceptera honom.

Idag mår Uno redan bättre. Han är lite trött av kortisonet och dricker som en häst men örat ser fint ut och han har inte ont längre.

I lördags körde vi 6 timmar till Hedemora. Sov över på ett vandrarhem och på söndag var det LC i Nås. Årets första för vår del och tyvärr har det inte funnits några träningar i norr. Upp tidigt då basenji gick som första ras. 9 st startade. Vädret var perfekt med växlande molnighet och lite vind. Banan var 750 meter och kuperad. Man såg ungefär halva loppet.
I fredags kväll fick Uno något skit i ena örat. Jag trodde först att han fått in något. Använde öronrens men han blev mer och mer irriterad. Kliade och skakade. Jag pratade med tävlingsledningen och efter att ha gått omkring lite med Uno så bestämde jag att han fick starta första loppet och sen se hur han verkade.
Wili startade okej men sen kom han inte tillbaka när den andra hunden dök upp på målrakan. Efter en stund kom han irrandes uppe på krönet. Han letade efter trasan samtidigt som han krånglade med munkorgen. Det tog en stund innan han hörde mig ropa men så småningom kom han. Jag vet inte vad som hände bakom kullen och eftersom han inte kom i mål så blev han diskad.
Sen var det Unos tur. Han hade börjat förstå vad som skulle hända men var inte riktigt lika taggad som han brukar. Han sprang ihop med sin halvsyster. I början av banan så sprang han ganska långt ut från trasan och på målrakan så sprang han åt höger och höll på att springa in i ett tält. Han var verkligen påverkad av sitt öra och jag strök honom i lopp två.
Efter loppen var Wili jättebusig och sprang runt, runt. Han hade ju bara sprungit en halv bana så det fanns krut kvar i benen.
Vi åkte mot Lidköping och tog en omväg genom Värmland. Hamnade bland annat i Sjötorp där vi spanade på slussarna vid göta kanal.

Bilder från lcn ligger i min kamera och sladden finns 150 mil härifrån. Det kanske dyker upp här om några veckor.