Bilder tagna av Ola Bergdahl.

  Moja stod staty i ringen. Hon frös fast så här.   Domaren  letade ett tag efter juvelerna. Jag fick förklara att basenjin kan dra upp dom :)

Bilden tagen på träningen i onsdags.  

Jag "råkade" anmäla båda hundarna till en inoff på travet. Moja är för tjock egentligen men behöver träningen och Wili tog jag med bara för att han tycker det är kul.

På väg dit började bilen krångla och väl där så dog den. Detta fick bli ett senare problem men var ändå irriterande.

Jag trodde att det typ bara skulle va jag där men ack vad jag bedrog mig. Typ alla hundar i Boden var anmälda. Det var ett himla liv i lokalen innan alla hade kommit iordning.

Vi väntade och väntade och väntade lite till eftersom trollen nästan gick sist. Under tiden snackades det hund med Ola och trollen hade fullt upp med att tigga korv från serveringen och godis från allt annat folk. Många kom fram och undrade om rasen.

Efter många timmar så var det äntligen vi. Wili var först ut och han hade lite bråttom när vi skulle springa.

  Bilderna är från träningen i onsdags.  

Sen bytte jag hund. Moja skötte sig exemplariskt. Domaren drog längst med revbenen misstänkt mycket men trots det fick hon ingen kommentar om tjockleken. Sprang kanon bra och stod fint. Matte jätte nöjd.

Ola fick rycka in som Mojas förare i bir och bim. Domaren sa redan när vi kom att hanen skulle vinna för han rör sig helt fantastiskt men vi fick ta ett varv ändå.

Sen var det bara till att vänta lite till. Under tiden busade Wili med en Huskey tik. Tikens ägare hade haft en pojkvän i Varberg + att hon nästan köpt en hund från min vän Yammi. Världen är liten.

Så var det vår tur att äntra finalringen. Båda domarna dömde ihop. Wili skötte sig ännu bättre nu. Stod som ett ljus med öronen spetsade och krökt nacke. Sprang som bara den. Han sprang så bra att han travade till sig BISet. Den ena domaren hade visst dömt honom förut till BIS och den andra sa igen att han rör sig helt fantastiskt, en underbar hund osv. Det kom fram folk och gratulerade och påpekade att han och jag hade gjort ett bra jobb i ringen. Alltid kul att höra.

Priserna var inte dåliga. Detta är en av anledningarna till att jag anmälde, det är nästan alltid bra priser på inoff. En stor säck med Eukanuba mat, en fruktkorg, en Haglöfs undertröja för 398 kr (!), en stor flaska med galltvål, hundgodis, hundmat, presentkort på foder. Grymt bra grejer.

Och så var det bilen... Bambis husse Gunnar kom till undsättning med startkablar och vips så ville den rulla igen.

Tusen tack till Ola för foto, handling och sällskap.

Tusen tack till Gunnar för hjälp med bil. Ni är guld värda!

Moja har jobbat fram en taktik för att inte gå ut.

Hon har nu listat ut att när matte kommer hem måste hon gå ut.

Därför kommer hon (oftast) och hälsar när jag kommer hem, sen skyndar hon sig in i sovrummet och slänger sig under sängen. Detta gäller både lunch och eftermiddag.

Det går inte att locka ut henne med godis (!). Idag tränade jag lite med Wili för då brukar hon komma, men inte. När jag prasslade med dentalstick-påsen bestämde hon sig för att kolla så hon inte missade nåt.

Snabbt stänga dörren och på med kläderna innan hon försvinner igen.

Detta "trick" praktiserar hon även på andra snälla människor som kommer för att rasta henne på lunchen.  Min åtgärd på problemet får bli att stänga  till sovrummet. Lite synd då det är där inne som de ligger på dagarna men jag säger bara:

Skyll dig själv.

Wili rastar sina bollar varje dag.

De smiter och fångas, smiter igen och fångas. Tills slut lyder dom.

Moja har hittat två prylar som hon vill ha.

Tänk vilken lycka med ett paraply på kopplet!

Då kan de regna hur mkt som helst, fast inte blåsa...

En matmaskin är andra grejen.  Den kan man programera in tid och giva. Då kan inte matte missa att kl har blivit 18. Förhoppningsvis går den att fiffla med utan att någon märker de...

Ibland är det inte så konstigt att de känns kallt när man går ut. Idag skillde de nästan 50 grader på ute och inne.

Moja var inte överförtjust i att behöva pallra sig ut.

Rundorna blev av förståliga skäl inte speciellt långa. Då får man hitta på andra saker inomhus iställe.

Trollen fick träna tasskontroll och höga benlyft.

Sakta ska det gå. Moja är duktig och lyfter ordentligt och kontrollerat. Wili tycker det är roligast när det går fort.

Spanarn har hittat ett nytt span, baksidan av huset. Här kan man hitta honom sittandes på sängen och glo. Tyvär så händer det inte så mkt ute. Har han tur kör det förbi en bil. Lycka är när någon går där med en hund. Alla roar vi oss på vårt eget sätt.

Före jul var jag hos vet för att kolla bölden som Wili hade mellan tårna.

De togs prover och svaret skulle komma veckan efter, vilket det så klart inte gjorde. Jag flyttade. Ingen som ringer. Jag ringer och påminner men ingen vet där. Ringer igen. Inte där men ring till den andra stationen. Gör det. Vet upptagen. Ber han ringa mig vilket han gör!

Äntligen får jag veta att Wili haft en inflammation.

Jag frågar om det inte är furukolos, men det trodde han inte eftersom det inte satt så som de brukar göra eller såg ut som en. Inte heller var det en böld med var i. Tur!

Den har gått tillbaka av sig själv men är inte helt borta än. Han har iaf inte ont av den längre.

Testar den nya videofunktionen

Idag blev trollen hämtade av Ola för de skulle va dagbarn hos Nikki.

Matte var på utbildning i Lule och kunde därför inte ta ut dom på lunchen.

Det hade tydligen gått bra. Nikki talade om att det var hon som bodde där och Moja trodde henne inte riktigt vilket inte var helt förvånande.

De släpptes inte ihop utan fick prata med varandra på lite avstånd.

Wili fattade som vanligt ingenting utan tyckte att tanterna var tråkiga. Varför mucka när man kan leka?

Moja hittade givetvis ett ben som hon la beslag på tills Ola lyckades lirka loss det (modigt).

När jag kom och hämtade dom gick Moja och gömde sig under bordet. Matte= ja. Gå ut = nej tack.

Tack till Nikkis familj som alltid ställer upp.