Igår gick Wilis mamma bort. Hon dog tragiskt av en akut livmordersinflammation.

Efter sig lämnade hon två pyttesmå puppisar som nu växer upp med extra mycket mänsklig kärlek.

Fridley var den perfekta basenjin i lyxförpackning. Hon hade ett exemplariskt temperament som nedärvts till hennes valpar.

Jag hade förmånen att få träffa Fridis mycket då hon i en period bodde hemma hos Cissi och Thomas. Frida var Mojas stora idol. Vart än Frida gick hängde Moja efter. Det var glasklart att Frida bestämde och det respekterades stort av alla hundarna och de såg upp till henne.

Jag har även fått äran att visa Frida några ggr i ringen. Hon var en fröjd att ställa. Kunde allt och rörde sig som en dröm så det var bara att försöka hänga kvar i andra änden av snöret.

Men framförallt så är jag oerhört glad över att äga en av hennes barn. Wili är Frida upp i dagen. Temperamentet är detsamma och han har små grejer för sig som även Frida gjorde, tex går i sicksack, passgångar och så gör han allt man ber honom om, precis som morsan.

Sov gott Fridley.

Vi saknar dig.