Wili är frustrerad. Det är som han vet att Moj är i höglöp, och så är hon så långt bort. Hans frustration går ut över leksakerna. I går slaktade han sin råtta. Innan dess sin fågel. Helst vill han ta sin boll oxå men jag försöker hålla den borta. De flesta ben ligger orörda...

Ibland när han blir extra frustrerad går de bra med matte oxå, eller husse.

Först slickar han frenetiskt. Sen biter och nafsar han fint i kläderna och till slut kommer en tass och då om inte förr är det dags att bryta.

Jag har försökt få honom lite mer till freds genom mkt aktivitet på promenaderna. Fickan är alltid full med godis när vi ska ut. Hopp upp på stenar, ögonkontakt, lydnadsträning mm.

Igår passerade vi en kråka som stod och pickade på en gräsmatta ca 2 m från oss. Den gav inte Wili en blick utan såg jätte k(r)axig ut. Wili gick förbi i slakt koppel, stannade och tittade lite osäkert på hulkenkråkan och fortsatte gå. Idag gjorde han samma sak när vi gick förbi gräsänder. Tur han inte är en fågelhund. Möjligtvis har hans fågelskräck å göra med att han slaktat sin egen fågel.