Nu är Wilis nya sele inte ny längre. Jag är mycket nöjd med hur den satt och han drog fint. Det enda negativa som hände var att remmarna som sitter längst bak gick upp. Dom var inte sattfasta rätt och när Wili började dra från stillastående så lossnade dom. Det hade just kört förbi en bil och möjligheten att han skulle jagat den var stor. När han upptäckte att vi andra inte hängde på så stannade han och kom så fort jag ropade godis. Satte tillbaka remmarna ordentligt och sen var det inga problem.

Uno är fortfarande skeptisk mot sparken och springer helst bredvid. Han är mer psykiskt än fysiskt trött efteråt.

Äntligen har Wili en dragsele som sitter okej. Denna är ställbar överallt men jag har ändå fått sy in remmarna på ryggen.

Idag har det varit ganska kallt. - 20 i morse. Det var ingen glad Moj som bromsade sig runt 3 km. 

På em var det 5 grader varmare och vi åkte till Lule. Husse åkte skridskor och vi andra tog kicksparken från norra till södrahamn på isvägen. Hundarna var jätteduktiga men dom tyckte att det var i kallaste laget. Totalt blev det 6,2 km. 

Efter det åkte vi till Storheden och besökte rean hos Djurmagasinet. Wili behövde en dragsele men det fanns ingen som satt bra. Istället blev det en ny vanlig sele till Moj. Det blev också invägning. Moj-10 kg. Wili-12.5 kg. Uno 29.3 kg. Moj tyckte det var snålt med godis och letade febrilt under hyllorna. 

Igår sov Uno i 6.5 timme efter dragturen som bara var en bråkdel av dagens strapats. Får se när han vaknar ikväll...

Nu är vi hemma igen efter 1,5 månad. Det är ca 70 cm snö och än så länge inte så kallt. Perfekt tycker Uno, mindre bra tycker Moj.

I eftermiddag rastades kicksparken för första gången i vinter. Det var bra före då det var nyplogat. Vi gick först 3 km, lämnade Moja och bytte om. Eftersom det var första gången så satte jag inte fast dom i sparken. Wili har dessutom ingen dragsele längre och tanken var att han skulle springa lite brevid men det ville han inte utan han tyckte det var jätteroligt att få springa och dra. Uno däremot sprang mest bakom eller bredvid eftersom han tycker att sparken är lite läskig men på väg hem så gick han upp och drog en stund. 

  Nu är det trötta hundar som softar i back on trackträcken.

Igår gick basenji först. Hundarna var väldigt trötta och det märktes tydligt på Wili som var jättearg på stora fluffiga hundar. Han brukar nämligen inte bry sig om andra hundar men nu sa han att han var för trött för att möta bjässar. Jag fick helt enkelt försöka hålla avstånd, vilket inte var det enklaste då det kryllade av bernersenner.
13 basenjis var anmälda. Wili skötte sig bättre i ringen än dagen innan. Domaren kommenterad hans långa päls men det stod inte i kritiken. Wili blev BIR veteran och 4e bästa hane. Domaren sa "han är ju lite stor". Jo, jag vet...
Jag fick inte kritiken då Yvonne hade strukit Wili, alltså fel hund, utan fick hämta den senare. Hoppas bara att rätt resultat registreras in.

Uno vilade sig inför sin uppvisning.

Han var jättetrött men tack vare att han kunde slappna av så orkade han hålla koll på sina ben i ringen. 7 st var anmälda, samma hundar som lördagen. Det var väldigt trångt runt ringen men han brydde sig inte. Uno sprang ett snäpp bättre än förra gången. Han blev lite skeptisk vid hanteringen men gjorde inte mer än att han backade något steg och sjönk inhop något. Ingen panik med andra ord och domaren var snabb. Jag struntade i att plocka för mycket med benen utan han fick ställa sig själv.
Uno slutade som 2a bästa hane med ck och reserv cacib.

Det har faktiskt varit roligast att visa Uno denna helg. Han har visat stora framsteg i sitt självförtroende och kanske kan han en dag tycka att det iaf är lite roligt med utställning.

Jag tänkte först hoppat över finalen men mitt samvete kom ikapp. Jag visste ju att Wili inte hade någon chans men det är alltid kul att visa upp sin hund i stora ringen. Denna gång fick vi springa då funktionären tydligen lärde sig av misstaget från lördan. Givetvis åkte vi ut direkt men Wili skötte sig exemplariskt under hela finalen.

Idag är vi trötta och imorgon åker vi tillbaka till norr.

Det hade snöat på natten så vi körde i 50-70 km/h på motorvägen men kom ändå i god tid innan basenji skulle in. Det var knökat med folk och det gick knappt att förflytta sig mellan ringarna eller ens att komma in i ringen. Vi slog oss ner vid ingången där det inte vistades så mycket folk.
Det var 16 basenjis anmälda. Wili gick i veteranklass tillsammans med Bobby. Wili var lite strulig i rörelse. Först så flög det godis ur Lisas fickor när vi sprang. Underbart tyckte Wili och jag bara skrattade för det såg så roligt ut med flygande godis. Sen så hade han för bråttom fram och tillbaka samt att han strejkade med passgång när jag sa till honom att sakta ner. Passat har han aldrig gjort förut. På bordet var han däremot ok. Domaren skrattade och sa "här har vi en kraftig kille" men kritiken var fin. Wili slutade som BIR veteran och 3e bästa hane.

Jag trodde att podenco skulle krocka med basenji men det var gott om tid emellan. Det var fruktansvärt trångt vid podencoringen som gick i en mindre hall utan någon luft. 7 st var anmälda.
Uno gick i championklass tillsammans med sin halvbror. Uno skötte sig över all förväntan i ringen. Han var lite trött och därför flyttade omkring benen men det var ingen katastrof. Han lutade sig lite bakåt när domaren kände igen honom men när domareleven gjorde detsamma så stod han helt stilla. Han sprang helt ok och var med på mina tempoökningar och minskningar.
Uno fick excellent utan ck med motiveringen att hon tyckte att han sluttade för mycket bak och att överarmarna ibland ställer sig för mycket framåt ( svårt att förklara). Jag håller helt med henne, speciellt om överarmarna som jag har funderat mer och mer på. Kanske ska ta ett snack med laserkvinnan och se så att allt står rätt till.

Sen gick vi på shoppingrunda. Uno älskar det. Han sniffar godis, rullar sig i montrar, pratar med folk och dansar omkring när det luktar äckelben.

Veteranfinalen gick snabbt. Det var tydligt i förhandsgranskningen vilka hundar han skulle ta ut och Wili var inte en av dom. Dessutom kommer vi efter taxarna och blev in vinkade direkt så jag kunde inte visa upp honom i finalringen.

Efter så åkte vi till Hisingen och sov över hos Zelda och Laban.

Tack till fotograferna Rebecka och Suzan. 

Som vanligt så laddar Uno inför Mydog med lek och bus. Plötsligt så var hunden borta och istället dök en känguru upp!

Jag hoppas verkligen att Uno kommer tillbaka innan morgondagen för jag är inte helt säker på att man får visa kängurus på hundutställning...