Idag tog vi första långlinepromenaden på månader! Jag vet inte vem som var gladast. Möjligtvis jag. Mindre möjligt Moja. Jag trodde att Uno skulle ha konstant fnatt i 4 km men han höll sig förvånandsvärt lugn. Några ryck fick han men inte "jagharintefåttspringapåfleramånadergalen". Vi blev omkörda av en stridsvagn som lekte krig och så hittade dom frusen hästskit, mer spännande än så blev det inte. Uno var trött som en gnu när han fick lägga sig i bilen och orkade knappt hålla uppe ögonen.

"Du sa faktiskt godis!"

Det blev mycket snögnidningar.

Spanar på olika vis.

Uno hittade ett stridsvagnsspår. Han är allt en bra spårhund den där...