Idag hade Vinthundsklubben utställning på travet. Första inomhus för säsongen och det var strålande sol. Uno gick tidigt och domare var Per Iversen från Norge. När jag tränade innan bedömningen så ville Uno inte alls vara med. Flyttade jag ett framben flyttade han ett bakben osv. Han fick något i örat och det stod rakt ut. Springa kunde han men ville hellre gå i lera och rulla sig i bajs. Min taktik fick bli att pilla så lite som möjligt med honom i ringen.

Per började med att säga att det var roligt att se en pi då det inte finns så många idag. Han sa att förr fanns det en hel del i Sverige. Sen kollade han igenom hunden och vi fick springa. Uno stod still vid hanteringen och jag fick typ släpa runt honom i ringen. Däremot ställde han upp sig bra för bedömning och han stod faktiskt stilla vilket jag inte trodde.

Resultatet blev BIR med hans 7e cert. Efter bedömningen ville domaren veta vart han kom ifrån och han sa att Uno är mycket rastypisk. Han kan få bredda sig lite fram men han poängterade noga att rasen inte ska ha något djup så som andra raser. Sen påpekade han också om bröstkorgen som absolut inte få gå ner till armbågen, vilket det inte gör på Uno. Per var noga med öronen och uttrycket. En mycket trevlig och kunnig domare.

I väntan på final åkte vi hem och vilade och gick en sväng.

Tillbaka på plats så stod vi och väntade på finalen och Uno stod nästan still utan att protestera. Trött och loj. Jag gjorde mitt bästa för att väcka honom och köttbullarna var åtråvärda.

I finalen var det den andra domaren som dömde, Martha Heine från Tyskland. Uno skötte sig riktigt bra och nu fick jag flytta ben och han hade full koll på köttbullarna. Trots det så åkte vi ut men jag är mer nöjd med hunden i finalen än i rasbedömningen.