Att klä på hundarna är som att klä på dagisbarn. Först måste jag leta upp Moj och bära henne till dörren. Inte allt för sällan har hon gömt sig och vägrar komma fram. Väl vid dörren så ligger hon ner som en dö fisk och hjälper inte till det minsta.
Vid det här laget har de andra två fattat att vi ska ut så då är det Gå-ut-bus som utövas. Wili ligger under soffbordet och Uno skäller på honom. Försöker få tag i den hala ålen Wili som inte vill låta sig fångas. Bär honom till dörren. På med alla kläder. Passar så att inte någon socke plötsligt travar iväg. Nähä, det blev halsbandet som försvann.
En kvar. Uno tänker då inte stå still vid påklädning. När båda täckena är på så är vi i köket.
Bara jag kvar. Medan jag tar på mig så måste jag avstyra att Uno biter på Wili eller går iväg med honom i kopplet.
Ibland längtar jag till sommaren.