Idag var det mer moln. Risk för regn men det kom inte många droppar och inte var det så kallt heller. Vi var närmare målet än vad vi först trott. 

Efter ca 2 km kom vi fram till leden som går på andra sidan jokken och därefter fortsätter på vår sida fram till båthamnen. 

En lång bro går över jokken.

Med Ahkka i ryggen styrde vi kosan mot hamnen.

Planen var att hinna med båten kl 15 men vi var där redan kl 11.03 och tog den som gick 11.40 Vår snabba promenad utan stopp tog ut sin rätt och det var bara att snabbt fylla på med energi på båten. Dock så hann vi prata lite med stugvärden som kom från Uddevalla och visste att trollen var basenjis. Vi åkte från Ritsem kl 14, mer än nöjda över helgens fina tur och underbara väder men längtandes efter en dusch.

Vi konstaterade att det var minusgrader under natten. Ändå kändes kroppen hyfsat fräsch. Inte ett moln bjöd lördagen på. Strålande sol och snårig skog. Inte många kort blev tagna då vi gick 4-5 km i snårskog, över myrar, över stenfält och på små små stigar. På nåt vis ändå roligare än att gå på led. Större utmaning och jobbigt som satan men många pauser gjorde att vi orkade.

Vi tog en långlunch vid en strand. Hundarna var helt slut. Husse fiskade och jag solade. Underbart!

Efter svår terräng hela dagen var jag så småningom helt slut. Alla krafter tog slut och just då hittade vi en bra tältplats. Vila lite och sen sätta upp tältet. Husses uppgift var att fixa middag, fisk, och det gjorde han.

Nu hade vi gått så långt att vi såg Ahkkas glaciärer. Denna natt rustade jag ytterligare för att inte frysa med 3 par långkalsonger. Natten var inte lika kall och vi frös inte.

Vi åkte upp på torsdag kväll och sov över i Ritsem. Natten var kall och vi frös alla fyra men förvånandsvärt nog var vi hyfsat pigga på fredags morgon. Iväg med helikoptern kl 08 som skulle ta oss till vildmarken, eller 1,3 mils vandring utan led. Jag satt bak med hundarna eftersom ingen av åkte helikopter förr, men det gick utan problem. Wili undrade några sekunder vad som snurrade på taket men så fort vi var uppe i luften och det blev sol i sätet så hade han tankarna på annat håll.

Dags att landa. Det lutar när helikoptern svänger. Spännande!

Framme! Skönt att vi inte såg några renar sa jag...

Här började vi. Vi skulle gå längst med jokken i dalen och Ahkka höll oss sällskap under hela helgen.

Frukost. Det blåste en del på fredagen men kunde varit betydligt värre. Lite moln men inget regn. 

Moj hittade en tandpetare. Hundarna var lösa då det var öppen terräng just där vi landade.

När vi skulle gå så kopplade jag hundarna. Trodde visserligen inte att det var några renar i närheten eftersom vi inte såg några under flygturen men terrängen var sådan att vi inte såg vart vi skulle så jag tyckte det var säkrast.

Hundarna blev invriga så fort vi började gå och jag anade varför. Efter ca 100 m såg vi dom. Flera flockar som betade. Inte speciellt rädda utan dom gick tillsammans med oss en bit. 

Renspan. Wili skakade i hela kroppen när han såg en ren. Moj piper.

Pausade gjorde vi många gånger.

Den här stenen såg jag på långt håll och undrade vad som lyste rött. En växt var svaret.

Vår lägerplats. Molnen skingrades och kvällen blev jättefin. 

Vi fick sällskap av Rudolf. Han kom själv och gick sakta förbi tältet. Nyfiken. Inte rädd. Bara några meter ifrån.

Kvällen blev tidig. Efter 4-5 km med 13,5 kg packning hade jag chockat kroppen så kl 20 hade jag och Moj gått och lagt oss. Rustade för en kall natt trodde vi. Hund i sovsäck, mössa, dubbla långkalsonger, tjocksockar, undertällströja, dubbla fleecetröjor och vantar. Det räckte inte...