Vi åkte upp på torsdag kväll och sov över i Ritsem. Natten var kall och vi frös alla fyra men förvånandsvärt nog var vi hyfsat pigga på fredags morgon. Iväg med helikoptern kl 08 som skulle ta oss till vildmarken, eller 1,3 mils vandring utan led. Jag satt bak med hundarna eftersom ingen av åkte helikopter förr, men det gick utan problem. Wili undrade några sekunder vad som snurrade på taket men så fort vi var uppe i luften och det blev sol i sätet så hade han tankarna på annat håll.

Dags att landa. Det lutar när helikoptern svänger. Spännande!

Framme! Skönt att vi inte såg några renar sa jag...

Här började vi. Vi skulle gå längst med jokken i dalen och Ahkka höll oss sällskap under hela helgen.

Frukost. Det blåste en del på fredagen men kunde varit betydligt värre. Lite moln men inget regn. 

Moj hittade en tandpetare. Hundarna var lösa då det var öppen terräng just där vi landade.

När vi skulle gå så kopplade jag hundarna. Trodde visserligen inte att det var några renar i närheten eftersom vi inte såg några under flygturen men terrängen var sådan att vi inte såg vart vi skulle så jag tyckte det var säkrast.

Hundarna blev invriga så fort vi började gå och jag anade varför. Efter ca 100 m såg vi dom. Flera flockar som betade. Inte speciellt rädda utan dom gick tillsammans med oss en bit. 

Renspan. Wili skakade i hela kroppen när han såg en ren. Moj piper.

Pausade gjorde vi många gånger.

Den här stenen såg jag på långt håll och undrade vad som lyste rött. En växt var svaret.

Vår lägerplats. Molnen skingrades och kvällen blev jättefin. 

Vi fick sällskap av Rudolf. Han kom själv och gick sakta förbi tältet. Nyfiken. Inte rädd. Bara några meter ifrån.

Kvällen blev tidig. Efter 4-5 km med 13,5 kg packning hade jag chockat kroppen så kl 20 hade jag och Moj gått och lagt oss. Rustade för en kall natt trodde vi. Hund i sovsäck, mössa, dubbla långkalsonger, tjocksockar, undertällströja, dubbla fleecetröjor och vantar. Det räckte inte...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För ett tag sedan vann jag en Dogbox. Boxen kom idag. Den innehöll godis, dentalstix, bajspåsar, paté, tre leksaker och två ben. Benen var snabbt uppätna av Moj och Wili. ...

Hur mår Wili kanske någon undrar?   Jag uppfattar det som att han mår ganska bra nu när han äter smärtstillande. Det har han gjort i 40 dagar nu. Första gången jag var hos veterinären för att få det utskrivet så undrade hon om hon skulle skriva u...

Igår var vi på Kanis för sista släppet för i år. Det var ett tag sedan vi var där eftersom sommaren spenderades i söder. Moja har inte sprungit alls i år. Jag hade med mig släpphjälp (husse) för att kunna ta bilder. Jag ville ha bilder på Wilis allra...

Idag var det dags för årets sista LC, denna gång på hemmaplan. Uno var taggad som vanligt och han visste precis vad vi skulle göra där eftersom det var på samma ställe som förra året. Tyvärr var han själv så det blev mer som en träning.  Banan var ...

Nu är jaktsäsongen inledd i Norrbotten. Detta har Uno tagit till sig. Han är ju trots allt jakthund säger han. Vi gick på gångvägen helt lugnt när Uno gjorde ett jakthopp, så som han gör när han hör något. Ingen av oss andra fyra hörde eller såg n...