Vädret är allt annat än vinter just nu. Tog med mig två troll och en kamera till övningsfältet. Kameran tyckte det var för mörkt och det krävdes ett stilla objekt och en stadig hand för att få skärpa.  Det var alldeles tyst och dimman dämpade allt omkring.

Jag lyssnade och lyssnade men kunde inte höra nåt. Vips så hade Wili hittat en ny kompis. Två gamlisar rastade sin schäferhane på 10 år. Spännande tyckte den döva hunden (Wili alltså) och tänkte inte komma när matte ropade. Som tur var var schäfern snäll och även hans tillhörande ägare var trevliga. Det som förvånade mig var att jag inte hörde dem, men dom hade inte hört mig heller. Vi fortsatte promenixen åt varsitt håll.