Ikväll passade han på. Smygfisen tog tillfället i akt medans matte duschade.

Jag hade glömt melonskal på en bricka i soffan och vips så hade dom försvunnit (Wilis förklaring).

Herr kräsen själv hade tuggat i sig dom och det enda som fanns kvar var en stark doft av melon och en oskyldig hund som låg på mattan och slickade misstänkt omkring sig.

Inte ens uns av ånger fanns hos trollet. Han tyckte att matte fick skylla sig själv som slarvade med att plocka bort efter sig. Kanske har han rätt.

Ibland har man inte huvudet på skaft, och då är det bra att bli påmind.

Så tack Sofie :)

Alltså, det var inte samma Huskey som blev BIS i Västerås som i Överkalix.

Det var visserligen samma färg och en man som höll i snöret men där nånstanns slutade likheterna...

Jaja, man kan inte ha koll på allt men rätt ska va rätt.

Jag å morsan tog trollen och drog till Överkalix. Trodde vi hade gott om tid men det visade sig att domaren var hyper mega snabb...

När vi kom fram var det typ 6 nr kvar. Sprang på toa å sen träna lite innan jag entrade ringen med Wili. Det var förresten en hane före Wili, en brindle som jag inte vet namnet på men tror att den bor i Pite och kommer från Senjisfinx. Den hunden fick very good.

Jag blev snart varse om hur snabb domaren verkligen var. Kom in i ringen, hann inte ställa upp honom innan hon var över honom och kollade tänder och klämde på kroppen i två sekunder, sen springa runt och fram å tebaka, ställde upp honom i två sekunder och sen klart! = Excellent,ck.

Bytte hund.

Moja var som en dröm i ringen. Super självsäker med svansen uppe hela tiden.

Hon fick jag iaf ställa på bordet. Väl på bordet började domaren prata om gamla basenjiminnen så där blev vi stående ett tag, bra träning.

Sen samma prossedur som med Wili och ut kom vi med excellent och ck. 

Morsan fick ta Wili i bir och bim. Bara ställde upp och Wili vann men Moja fick sitt andra cert och det var också anledningen till att vi åkte dit!

Kritiken var inte många rader och det roliga var att Wili fick "utmärkt pälskvalitet (!)". Hehe. Äsch, domaren var trevlig och rolig att prata med. Snabbheten är ju trots allt ett plus ibland ;)

10.30 var ringen klar...

13 började finalerna.

Lite fota, lite promenad i byn, lite slappa i växlande molnighet men blåst (tur att jag tog med filt och vantar och att Wili har vinterpäls).

   Moja vaktar ringen.      Pausunderhållning (?), jojk.    

Det visade sig vara samma domare i finalen och om hon var snabb i rasbedömningen så var hon om möjligt ännu snabbare i förhandsgranskningen. Hon gick förbi alla hon hade sett och övriga klämde hon på i en sekund. Färdig! Inget i rörelse. Tyckte lite synd om de som hon inte hade sett tidigare. 

Wili var inte helt på hugget idag men skötte sig ändå fint i finalen även om han hade en växel till att visa upp. Han blev utplockad av de runt 20 hundar som var i grupp 5. När vi var 4 kvar fick vi visa dem fram och tillbaka och sen hade hon gjort sitt val. Jag hörde när hon sa resultaten så för mig kom det inte som en överraskning att Wili blev BIG2a, endast slagen av den fruktansvärt fina Huskeyn som senast blev BIS i Västerås. 

   Grattis!  

Packade ihop sakerna och styrde hemåt. Åkte en halvtimme och sen var det stopp. En olycka blockerade hela vägen. Som tur var fanns det en annan väg hem så det blev till att vända.  På väg hem såg vi flertalet renar som campade vid vägen. Hyfsat trafikfarligt men vi kom hem utan nåt renliv på samvetet.

Jag har påpekat det förr men gör det igen: Mojsan är en sommarhund.

Jaja, hon är en basenji... men det är sån otrolig skillnad på hennes humör beroende på årstid. Jag glömmer alltid av det och blir lika förvånad varje vår när hunden byter skepnad.

Vinter = sur, vill inte, sova, NEJ, aldrig i livet, glöm de.

Sommar= släpp ut mig, bus, energi, tjuvnyp, inviter, glad.

Det är som att vända på en hand. När värmen kommer tinar miss Kylig upp och förvandlas till fröken Härlig. Från att ha energi noll till typ tusen. Hela hunden strålar.  Hon går liksom i ide på vintern, blir fet och eländig och när solen börjar värma och det blir ljust, ja då vaknar hon till liv igen. 

Kanske kan skicka henne till bror på Bali över vintrarna?

Nu har det hänt igen.

Wili har fått nytt foder för typ femtielfte gången.

Denna gång blev det Eukanubas foder för dålig skinn och päls.

Jag var lite tveksam till om han verkligen skulle äta de eftersom det var mkt fisk i och då luktar en del. Men han glufsar som bara den, iaf i nåra dar...

Han får verkligen inte bli smalare än han är nu och pälsen ser åter ut som nåt katten släpat in. Bara att inse att våren är inte hans årstid.

Trollen har varit på besök hos Nikki och Theo och de har testat deras nya hage.

Störtkul!

   Full fart!   Nikki solar      Moja på span      Tripp, trapp, trull   Theo fjäskar   The man          Tanten vill leka!   Okej då.   Ta mig om du kan!!

Bara att erkänna: så här såg miss Mojs ut som liten (??).

Och ja, det är mitt fel. 

Tilläggas kan att det var träning varje dag eftersom sessan skulle bli en väldresserad Basenji.

Träning = godis. Godis= fet. Fet = banta.

     Visst ser hon nöjd ut när hennes slav gör sitt jobb...

Det finns två proffs på tiggeri här hemma. 

De har några knep som de vill dela med sig av.

1. Det gäller att synas. 

   2. Ögonkontakt med offret så att hon fattar vad som önskas.

   3. Märks man inte finns man inte.

   4. Se så gullig och liten ut som möjligt. 

   5. Ibland hjälper det att spela oskyldig tex blunda, MEN då måste man märkas på annat håll tex genom att känna.

Lycka till!