Jag har påpekat det förr men gör det igen: Mojsan är en sommarhund.

Jaja, hon är en basenji... men det är sån otrolig skillnad på hennes humör beroende på årstid. Jag glömmer alltid av det och blir lika förvånad varje vår när hunden byter skepnad.

Vinter = sur, vill inte, sova, NEJ, aldrig i livet, glöm de.

Sommar= släpp ut mig, bus, energi, tjuvnyp, inviter, glad.

Det är som att vända på en hand. När värmen kommer tinar miss Kylig upp och förvandlas till fröken Härlig. Från att ha energi noll till typ tusen. Hela hunden strålar.  Hon går liksom i ide på vintern, blir fet och eländig och när solen börjar värma och det blir ljust, ja då vaknar hon till liv igen. 

Kanske kan skicka henne till bror på Bali över vintrarna?