Jag tog med mig Wili och Uno till stranden. Vi gick Apelviken fram och tillbaka och det blev 3 km. Vindstilla dessutom och solnedgång.

Vi önskar er en trevlig Lucia.

Nu har vi snart varit här i en vecka. Under denna tid har vi varit på stranden...

varit på ringträning...

tagit Luciabilder...

och tränat LC.

Undra vad vi ska göra nästa vecka?

Igår var det dags för Wili att göra sin officiella debut i veteranklass. Han slog på stort direkt och gav sig på Sveriges största utställning. Humöret var på topp och han var taggad till tusen. ALLA hundar skulle undersökas och flörtas med. Så här många hundar hade han inte sett på typ 6 år.

Det var svårt att sia om resultatet i ringen då domaren inte höll någon röd tråd ( eller, jag såg ingen iaf). Tre veteranhanar deltog. Wili skötte sig nästan helt perfekt. Han hade kunnat ta det lite lugnare i rörelse annars var han helfokuserad och vi hade jättekul. Domaren dömde hunden på bordet. Jag kan ha svårt att hålla uppe armarna så länge pga min sjukdom och att domaren just då började dricka kaffe och skoja med ringsekreteraren gjorde inte saken bättre men jag lyckades ändå hålla ut. Vi fick visa tänderna själva och Wilis tänder fick komplimangen "perfect".
Hur som helst så charmade han till sig en vinst i klassen och fick därmed sin första titel, svensk veteranvinnare 2016.

Sen var det tävlan om bästa hane. Domaren stod länge och valde ut de fyra bästa. Till slut pekade hon på oss och Wili slutade som 4e bästa hane. Inte illa pinkat för att vara gubbe.

Efter att tikarna gått så var det tävlan om bästa veteran. Vi mötte en 13årig finska i toppkondition. Domaren började med att fråga hur gamla våra hundar var och sedan fick vi springa ett varv. Tiken vann pga sin välbevarade kondition i den höga åldern.

När bedömningen var klar så fick han ut och pinka innan det var monterjobb på schemat. Wili har suttit där en gång förut och han älskar all uppmärksamhet. Under en timma var det konstant folk som klappade och pratade med honom. Han satt, låg och däckade på bordet. Ju mer dom kliade desto mer låg han ner. Till slut låg han på rygg och ville ha magkli.

Jag tror att han gärna kommer tillbaka nästa år.

Natten var tuff för mig och Uno. Vi hade svårigheter att sova på tåget.

Jag fick dra upp honom när det var dags att stiga av på Arlanda. Biljetten var bokad till centralen men vi gick av en station innan. Det visade sig att det fick man inte göra utan att betala 120 kr men eftersom jag hade då söta hundar så slapp jag avgiften denna gång.

Det var glada hundar som fick träffa mormor och morfar igen. Vi körde till hotellet i Upplands Väsby där det kryllar av hundar. Gick en promenad och sen somnade dom på rummet.

Vi fick vårt rum lite senare och vilade hos mormor och morfars rum under tiden. I vårt rum fick vi flera sorters hundgodis, tandtugg och bajspåsar. Verkligen generöst eftersom hundarna inte kostar något extra.

Efter vilan gick vi en lång runda i en urskog. Där fanns fornlämningar från vikingatiden och även en hundhage.

Hundarna är dödströtta och det har inte varit några problem att lämna dom ensamma på rummet.
Nu vilar vi oss i form inför morgondagen.

Nu är vi på väg i egen kupé. Jag gick till stationen och väntade på husse där. Det var fullt med folk när vi kom men hundarna brydde sig inte.

Vi bäddade direkt och Uno och Wili har egna sängar något som Uno tycker är onödigt.

Han sover hellre trångt.
Moja delar brits med mig.

God natt.

Nu är vi snart redo för avfärd.

Wili är packad och klar.

Idag blev han också badad. Mycket onödigt enligt honom själv.

Torkpatrullen stod redo och är just nu i full gång.

Imorgon kväll går tåget.

Idag har Uno fått lära känna en ny flock. Tanken med det hela är att han ska få bättre självförtroende och tycka att det är kul med andra hundar. Som det varit en tid så har Uno varit ganska osäker med nya hundmöten, vilket även har påverkat honom på utställnngar och LC. Han har blivit påhoppad några gånger och det har satt sina spår. Jag fick kontakt med Linnea som bor 2 mil från Boden. Hon har 6 hundar hemma och alla (tror jag) är spanjorer, alltså adopterade genom Jahira dog project. Linnea själv har ett företag som heter Dogs of hope som rehabiliterar hundar. 

Vi började med att ta en promenad med fem av hundarna + Uno. Därefter fick Uno och podencon Ida bekanta sig med varandra. Ida är döv och kan vara lite skygg mot människor men det var inget som märktes idag. Dom blev kompisar direkt och Uno vågade leka med henne.

Efter ett tag släpptes Doris ut. Hon är en äldre tik som håller ordning på ungdomarna och som helst ängnar sig åt sin kong. Uno hade stor respekt för henne och höll sig på sin kant.

Därefter kom Lewis ut. Han är ett kastrerat yrväder som är jämngammal med Uno. Uno tyckte att han skällde lite väl mycket ibland men efter en stund så vågade Uno följa efter när Ida och Lewis sprang. 

Sist ut blev Lars. Lars blev Unos stora (lilla...) idol. Uno var helt fascinerad av denna lilla hund och följde honom hack i häl. Ibland tröttnade Lars och sa ifrån men snart var hans extrasvans tillbaka.

Det var fantastiskt att se Uno tillsammans med så många hundar. I början ville han ha koll på alla andra hundarna och blev lite reserverad men det släppte när han upptäckte idolLars. 

Den Uno inte fick träffa idag var Alfons. Han är en superstilig schäfer som ser lite ut som en björn.

Vi gick in en sväng för att dricka kaffe och då var Ida, Lewis, Lars och Uno med oss. Inga problem inne heller.

Efter 3 timmar begav vi oss hemåt och jag blev ordentligt insniffad av trollen när jag kom hem.