Idag var det sommar på riktigt! Inte ett moln. Då åkte vi till en liten strand vid älven. Uno fick sitta fast i långlinan så att han kunde vara i vattnet, sanden, gräset eller skuggan men inte nå oss när vi solade. 

Och solade, det gjorde vi. Speciellt Moj och Wille. Dom njöt för fullt och la sig bara i skuggan någon minut ibland.

Uno var som ett barn på stranden. Han var inte still en sekund. Det grävdes djupa hål, grävdes i lera, hämtade skräp från älvsbotten, hade tokryck, bet på pinnar, blåste bubblor i vattnet osv.

Han var allt annat än ren. Tur att det fanns vatten i närheten.

Efter en timma kom det fler hundar som höll till en bit ifrån och efter ytterligare 40 min kom ett helt gäng. Då åkte vi hem. Uno har varit helt slut efter starndhänget. Det är jobbigt att sola...

I fredags åkte vi till Ume och bodde hos vänner. På lördagen hade svvk utställning i Bjurholm och Uno var anmäld. Första gången som jag kunde vara med på hela Bjurholmshelgen. Det var mulet på  förmiddan men sen sprack det upp på efter lunch. Uno gick som nr 11 i ringen. Domare var Markku Mähönen från Finland. Den ena hunden efter den andra fick VG, good eller endast exc. Han var mycket noggrann och tittade lika mycket på rörelser som helheten. Fann han ett mindre fel på hunden så var det VG.

Uno var verkligen på hugget och lite tokig när vi väntade men så plockades köttbullarna fram och han blev helfokuserad. 

Markku räknade tänder, kollade stabilitet i armbågar och handleder genom att skaka på frambenen, han kände och tryckte på hunden. Uno var jätteduktig och trots att han tyckte det var lite konstigt så stod han stilla.

Även under uppställandet visade han upp sig fint med bra uttryck.

Reultatet blev BIR med femte certet.

Under tiden vi väntade på finalen åkte vi ner till älven och åt lunch. 

Trots väldigt många hundar med så var finalerna igång i lämplig tid. Nu var det varmt och jag gjorde mitt bästa för att Uno skulle stå i skuggan. 

Det var 7 st juniorer med i finalen. Uno visade sig jättefint och stod helt still med spetsade öron. Inte det minsta trött och krånglig som han kan vara ibland. Vi blev utplockade bland de fyra bästa.

Jag var tvungen att hålla ihop köttbullsfickan när jag sprang för att inte riskera att dom hoppade ut.

 
  Därefter sprang vi till oss en tredjeplats.

Nu var Unos dag över och vi åkte tillbaka till Ume för att ladda om till söndagen.

Söndagens huvudperson var Wili och det var första gången på 2 år som han tävlade LC. 7 basenjis deltog, 2 hanar och 5 tikar. Vädret var fint och varmt även denna dag. Banan var nästan 750 m, svår med många tvära kurvor. Det var ingen snäll bana för större hundar och många missade de tvära kasten och tappade luren. 

Jag värmde upp Wili på samma sätt som när jag tävlade fälttävlan. Hade med cykel och på så sätt fick han upp pulsen ett tag innan start. Därefter lugn promenad i skuggan. Det var lite svårt att få honom att gå eftersom han inte ville lämna startområdet.

Wili var blå i första loppet. Han sprang ihop med en tik. 

Starten var inga problem. Därefter var den stora frågan vilken sida om stenen dom skulle gå. De allra flesta genade. Man riktigt såg på Wili hur han funderade på vilken sida han skulle ta. Länge såg det ut som att han skulle runda den.

Men i sista stund bestämde han sig för att gena.

Den här skarpa kurvan var den som många missade. Istället sprang många rakt fram och missade helt att luren plötsligt svängde till vänster. Det blev en lite vidare sväng men dom gjorde ändå det bra och tog upp jakten fort.

Målrakan. Det syntes på honom att han var trött.

I mål var det Wili som tog luren och där stod han tills jag hämtade honom. 

Efteråt gick jag av honom tills han lugnat sig och sen fick han vatten med vätskeersättning, energigodis och lite mat samt sitt back on tracktäcke. Sen fick han ligga själv i buren som stod i tältet.

Resultatet efter första loppet. Det blev likadana lopp till omgång två.Nr 73 tappade tyvärr trasan och fick inte fortsätta.

Mellan loppen var det vila, mat och basenjiprat som gällde. Till lopp 2 hade dom vänt på banan och tagit bort den skarpa sväng som många missat. Första testloppet höll på att sluta i katastrof då hunden fortsatte rakt fram efter första rakan när luren svängde. Det visade sig att trissan satt för nära ett dike och hunden som inte hann svänga gjorde många kullerbyttor i diket. Som tur var verkade allt vara ok med hunden. Därefter flyttades banan bort från diket. I nästa testlopp tappade hunden luren på slutet och då ändrades raskt banan igen. Flera svängar togs bort, alltså blev banan lite snällare mot de stora hundarna och även lite kortare.

Denna gång var det svårare att värma Wili eftersom han absolut inte skulle lämna banan. Nu var det också riktigt varmt och därför viktigt med skuggan. I lopp 2 var han röd.

Starten. Dom sprang ihop lite på startrakan men inget som störde hundarna. Till höger på bilden kan man se hur banan var tänkt och att diket ligger rysligt nära 90 graders svängen.

Loppet var ganska jämt och här är sista svängen runt stenen. Ser ut som att han skulle runda den men återigen så genade han i sista stund.

Målsträckan. Här gick det segt. Han hade antagligen mjölksyra deluxe.

Nu var det tydligen tikens lur och hon fräste högljutt. Trots det stod han kvar och tog även tag i luren efter en stund.

Wili såg oförskämt fräsh ut efter loppet. Kyltäcket åkte på under nervärmningen och sen var det samma procedur som innan.

Det var ingen konst att lista ut vem skulle vinna. Yaya var i en klass för sig. Därefter var det ganska jämt. Wili slutade på 313 p och blev delad 5a. Min vinst var att han fortfarande tycker att det är superkul och att han direkt efter loppen men även idag är ruggigt fräsh trots att han var gubben på banan. 

Grattis till alla duktiga hundar. Hoppas att ni tog er hem med lätthet.