Igår var det vindstilla och dimman låg som ett lock över stan. Militären sköt granater så att hela huset skakade. Vad passar då bättre än lite viltspår med gratis skotträning? Uppe på berget fanns ingen dimma men varje frostlöv som föll till marken lät som björnsteg i mina öron. Det hejdade mig inte utan alla fick varsitt spår. 

Wili har utvecklats enormt i år. Från att gå och leta i träden och vara vilse i skogen så spårar han riktigt fint nu. Han är inte hunden som går med näsan i backen så när det är vindstilla har han inga problem att följa spåret. Blåser det däremot har han svårare att hitta rätt. Igår gick han 350 m på 5 min och var dessutom riktigt taggad på klöven, vilket han inte alltid är.

Moja slarvade en del men som vanligt gick hon klockrent i slutet. Hon fick inga större svårigheter mer än att terrängen var väldigt varierande med stenblock, nedfallna träd och myrmark.

Uno gick vilse redan på första sträckan. Han satte av med sådan övertygelse att jag litade på honom. Sen fick han gå tills det dök upp en snitsel och då spårade vi tillbaka till början och startade om. Han kom igång på slutet men hade lite svårigheter ibland. Av detta lärde jag mig att räkna antal snitslar så att jag med säkerhet vet att vi gått hela spåret.