På förmiddagen blev jag stoppad av två killar som hade hittat en skadad trutunge. Dom var inte så bra på engelska men vad jag förstod så hade fågeln legat på vägen över dammen och dom hade flyttat på den intill vägen. Fågeln låg med båda benen sträckta bakåt och reagerade inte nämnvärt på omgivningen. Jag sa till den ena killen att inte klappa på den för att minska stressen. Först ringde jag Erik som fick komma dit med hundbur och filt. När han kommit dit ringde jag veterinären i stan för att höra om dom hade någon lista på personer som tog hand om skadat vilt. Det hade dom inte utan hänvisade till länsstyrelsen. Då ringde jag dit och fick ett nummer till viltakuten i Boden. Viltakuten konstaterade över telefon att fågeln antagligen inte hade så långt kvar. Vi fick rådet att antingen lämna den där och låta den dö eller avliva den själva. Eftersom det var vår plan hela tiden så tog Erik upp den i filten och åkte med den till skogen där den fick avsluta sitt korta liv. Wili tyckte att vi kunde tagit med den hem. Moj tyckte att hon absolut behövde åka med i bilen, trots att promenaden knappt börjat och Uno fattade inte att det var ett djur förrän vi varit på plats i typ 15 min.

Vila i frid Måzart.