Önskar vi er

Idag har Uno varit till veterinären och ögonlysts. Anledning är att hans pappa har katarakt (starr) och flera av hans halvsyskon har ärvt sjukdomen.
Först fick vi direkt komma in till veterinären och göra en allmänkoll av ögonen och sen fick han droppar för att vidga pupillen. Medan dropparna verkade väntade vi i väntrummet ca 25 min. Just vänta är inte Unos starka sida och det fick alla veta. Det var gnäll , stora högljudda gäspningar, lite skall och mera gnäll. Han var inte still en sekund. Att det var två löptikar bredvid gjorde honom inte mindre stressad.
Undersökningen gick jättebra och han stod stilla vilket jag absolut inte trodde. Inget krångel alls och ögonen var UA. Veterinären tyckte att jag skulle lysa honom igen vid 3 och 5 års ålder. Efteråt passade jag på att väga honom, 25.5 kg. 2 kg upp sedan ettårssprutan.

Dom gula ögonen försvann.

Jobbigt ljust med förstorade pupiller.

Igår var det nästan sommar här. Det firade vi med märgben i trädgården.

Uno tyckte att det var lite väl varmt och ville ha skugga.

Imorse styrde jag bilen mot Arvidsjaur och jaktmässan. 

Jag var less redan igår för att jag inte fått någon info om när eller vart viltspåret skulle gå. Fick själv ringa till domaren som inte var arrangören men trodde att jag skulle gå på em. Så först var det utställning när jag ändå var där. Blev förbannad över  att behöva betala inträde till mässan när jag bara skulle ställa hund.

Alla tre var anmälda i olika klasser eftersom det skulle vara finaler till alla klasser. Vädret var regn, sol, blåst, hagel, mulet. Ganska omväxlande med andra ord.

Först ut var Uno som för övrigt var trebent på morgonen. Han blir det ibland efter att han legat ner. Haltade inte direkt men ville inte alltid stödja fullt ut på ena bakbenet. Inget som domaren såg och jag ville inte fippla för mycket med honom i ringen pga benet så han fick stå lite som han ville. 

Sen var det Wilis tur. Han fick vara med eftersom han älskar det. Det fanns inget bord att ställa dom på. Han skötte sig bra som vanligt.

Moja var med i veteranklass. Hon tyckte det var kallt och ville inte upp med svansen när hon sprang och skakade när hon stod still. Annars bra kritik.

Finalerna gick inte enligt programmet utan när jag stod med Uno och väntade så skulle veteranerna in. Moja skötte sig bra och sprang riktigt bra. Svansen var uppe iaf nåt varv. Tre veteraner var med och en placerades, inte Moj.

Sen tog jag ut Uno igen men då hade dom bestämt att junior, öppen och bruks skulle gå ihop... Då bytte jag till Wili istället så fick Uno spara sina ben. Wili blev BIS 2.

Efter bedömningen kom domaren fram och undrade om han fick skjuts till Pite eftersom bilen gått sönder. Han fick leta vidare eftersom jag skulle spåra på eftermiddan.

Innan klockan var 14 och vi skulle samlas så rastade jag hundarna vid jaktmässan. Där var det permoälg som man kunde testa hunden på. Uno fick syn på älgen som for omkring och han tyckte den var skitläskig. Första gången han såg älg och han reagerade som jag trodde. Skällde och reste ragg. 

När kl var 13.55 fick jag höra på parkeringen där vi skulle samlas inför provet att någon sa viltspår till en annan människa och hoppade sen in i en bil. Jag fick öppna bildörren och fråga om det var hon vi skulle följa efter. Det var det. En minut senare åkte hon iväg. Hade jag inte varit där då så hade jag blivit kvar.

Spårningen gick på ett övningsfält och dom smällde av en riktig brakare precis brevid oss när jag skulle ta ut Moj. Tur hon inte är skottkänslig. Det blåste ganska mycket men hon hittade spårbörjan enkelt i rutan. Sen gick det som jag trodde. Hon drog iväg på renspår men det visade sig även att spåret var lagt lite för nära på vissa sträckor. Domaren fick kalla tillbaka henne till spåret. Sen flög det upp en duva och hon drog efter, dock inget avdrag. Därefer stannade hon och åt färskt renbajs, inget avdrag. Sen hittade hon ett sorkbo och ville leta sork, inget avdrag. Vips så skulle det skjutas och skottet var inga problem. När hon tog sista sträckan såg hon bilen och trodde vi skulle dit men kom på andra tankar och hittade klöven.

Det blev ett andrapris, vilket jag kan tycka var snällt dömt. Han tyckte att hon genade vid en vinkel, gick för mycket på färska spår och att hon inte hade näsan i backen hela tiden. Jag tror att det kommer vara svårt att få henne att inte dra på färska spår och få ner näsan, men vi ska träna lite till så får vi se hur det artar sig.

Idag för 8 år sedan föddes min första hund. Som jag hade längtat! Nästan hela livet faktiskt. Nu är hon alltså veteran men inte i basenjivärlden. Vi satsar på 8 år till, minst.

Mojas dag har varit näst intill fulländad enligt henne själv.

Det var sol och ganska varmt på förmiddagen.

Hon fick åka själv till godisaffären och sitta i framsätet. Trots att jag bara hade med en hund så lyckades hon med självplock bland godiset. En lammkorv slank ner snabbare än snabbt medan jag studerade fettsnålt godis.

Sen fick dom kalasa på färska märgben.

På eftermiddagen fick dom gå långlinepromenad på övningsfältet.

Hon lyckades lera ner sig ordentligt och det kanske är det som gör att dagen inte var helt perfekt.

Moj hälsar grattis till sin bror Kalle i Skåne och till Tiger i himlen.

Idag övade vi lite inför helgens bravader. Man skulle kunna tro att det ska spelas basket eller bandy.

Eller kanske rugby.

Rundbaneträningen blev inställd i söndags och flyttades till ikväll. Moja var först ut och hon var taggad.

Sen fick Wili ta ett varv. Han ville ta med trasan hem, som vanligt.

Uno hade fattat vad han skulle göra och han ville gärna vara med i loppet före.

  Hjärtat dunkade som bara den och svansen viftade när vi stod i starten men jag hade ändå inga problem att hålla fast honom. Han sprang fortfarande en bit ut men bättre än första gången. Sara som stod vid första kurvan sa att han boffade lite lågt när han sprang. Jag måste nog snart inskaffa en munkorg till honom för annars lär han ta sönder maskinen. Han drar och drar i trasan när han kommit i mål. 

må

När alla hade sprungit så passade jag på att burträna med Uno. Han hade inga problem att gå igenom och reagerade inte heller när jag släppte upp grinden då han satt bakom burarna.

Så här trött blir man tydligen av viltspår. Moj ligger i hårdträning inför öppenprovet på lördag. Varannan dag får hon gå fullt spår som legat 12-24 timmar. Att spåret legat länge märker jag inget av. Däremot är hon för duktig att spåra färska älgspår. Första vinkeln brukar hon slarva vid och det tar ett tag innan hon kommer igång. Samma sak varje gång.
Dom andra två hänger med på enklare spår.