Det märks på wilis päls att solen börjat värma.

Igår när vi gick i skogen så var Wili en bit före. Jag såg hur han följde efter något med nosen och det såg ut som en kotte som rullade. Insåg efter en sekund att det var ingen kotte utan en väldigt trött näbbmus som gick lite förstrött på stigen. Nej, sa jag till Wili då jag trodde att den där musen inte kommer att leva så länge till. Wili brydde sig inte om mitt förbud utan fortsatte följa musen  med nosen tills den försvann ner i ett hål i snön. Han gjorde ingen ansats alls till det som jag trodde, döda den. Han såg mest förvånad ut som om han försökte förstå vad det var för en liten hårig boll som plötsligt försvann. Roligt såg det ut iaf, som om dom var kompisar. 

Klappar gör man numera på egen risk. Dammsuger gör matte numera varje dag.

Äntligen sprack molnen och solen kom fram. Till och med Moj fick vara nakenfis. Ett säkert vårtecken är när hon börjar gå självmant på promenaderna och framförallt när hon börjar busa igen, vilket hon gjorde idag. Fällningen har också börjat. Lite mindre roligt.

En sötnos.

Moja går inte sist!

Wili drog iväg och började tugga på något. Tyckte först det såg ut som en plastpåse men visade sig vara späck till fåglarna. Jag hann fram innan han lyckades svälja och sa bara nej så spottade han ut det. Fick levergodis istället.

Det är svårt att tro att det ska börja regna och blåsa ikväll. 

Idag hittade vi nya vägar i Pagla. I 55 minuter gick vi på för oss oupptäckta marker. Upp, upp tog vi oss på skoterspår tills vi var på toppen av berget och fick fin utsikt mot stan. Många bunkrar passerade vi men ingen i dem enligt inspektion av två troll.