Invalido är tacksam över att någon har plogat i skogen.

Moja önskade sig ett besök i godisaffären och det fick hon. Helst ville hon ha nåt äckligt dött djur men det fick hon inte. Istället blev det ett nytt spel. 3 i 1. Lite för enkelt kanske men dom tyckte det var kul.

Då var det dags igen.

Nu när jag är opererad så gör det ont i magen. Hundarna får inte ligga vid magen eller gå över mig i soffan. Hundarna MÅSTE nu ligga vid magen och gå över mig. Wili lyckades dessutom hoppa upp med framtassarna på magen igår. Han skulle bara kolla vad jag hade i handen. Moj får sova på husses sida men måste testa flera gånger varje natt om hon ändå inte kan smyga över mig och lägga sig där hon brukar, alltså vid min mage. Jaja. Det går väl över snart.

På väg ner:

Moja vill aldrig gå ut och jag får alltid släpa ut henne från lägenheten. Sen fortsätter släpandet hela vägen ner. Hon stannar alltid när det är nåt trappsteg kvar så jag får dra ner henne. 

Wili nyser i stort sett alltid på väg ner, troligtvis en lugnande signal.

På väg upp:

Moja ska alltid gå längst med väggen. Men bara på vägen upp.

Wili stannar alltid vid lägenheten under vår och står och väntar vid dörren. Varje gång får jag påminna om att vi inte bor där... Han ska alltid ha koll och stoppa huvudet mellan spjälorna i räcket för att se om det kommer nån. 

Jag var glad att det var sol. Moj var sur för det var kallt. Gnäll, skak, strejk. På väg hem genade hon direkt till bilen och satte sig och vänta.

Jämför denna bild med bilden nedan som är tagen i januari så ser man att solen står högre nu.

Ser ni surhunden?