På väg ner:

Moja vill aldrig gå ut och jag får alltid släpa ut henne från lägenheten. Sen fortsätter släpandet hela vägen ner. Hon stannar alltid när det är nåt trappsteg kvar så jag får dra ner henne. 

Wili nyser i stort sett alltid på väg ner, troligtvis en lugnande signal.

På väg upp:

Moja ska alltid gå längst med väggen. Men bara på vägen upp.

Wili stannar alltid vid lägenheten under vår och står och väntar vid dörren. Varje gång får jag påminna om att vi inte bor där... Han ska alltid ha koll och stoppa huvudet mellan spjälorna i räcket för att se om det kommer nån. 

Jag var glad att det var sol. Moj var sur för det var kallt. Gnäll, skak, strejk. På väg hem genade hon direkt till bilen och satte sig och vänta.

Jämför denna bild med bilden nedan som är tagen i januari så ser man att solen står högre nu.

Ser ni surhunden?