Nu är vi i Varberg efter att ha gjort ett stopp på kållandsö . Alltid lika trevligt på öa . Vi prommade ut på hindens rev och sen fick trollen bada i lagunen . Nu är det slapp i trädgården som gäller.

Wille va hos doktorn för nån vecka sen eftersom hans mage inte ville bli bra. Blodprovet var ok och nu har svaret från bajsprovet kommit. Inga parasiter. Tror vi avvaktar med fortsatt utredning eftersom han är ok nu. Peppar,peppar.

Matte har blivit galen och tycker att trollen behövde bada efter all myggmedel, sandstrapatser och allmän smuts.

Trollen tycker att matte ska börja jobba igen.

Min första semesterdag inleddes med uppstigning kl 05.30

Basenji gick först och vi ville vara där vid 8. Vädret höll sig på mattan, faktiskt helt perfekt väder. Mulet, vinstilla (nästan), ca 15 grader och uppehåll. 

Domare för dagen var Peter Jensen från Danmark. Först ut två valpar. Sen Theo som skötte sig, som alltid, utmärkt. Fick jätte bra kritik och 1a med ck, eller vänta nu. När jag hade bytt hund och klass (ställde även Menthi) och kom in i ringen med honom så hade domaren insett att Theo gick i unghundsklassen och då tog han tillbaka CKt, vilket man tydligen inte får göra. Ja ja sa vi och sket i de. 

Hur som helst så gick det bättre för Menthi som slutade som 2a bästa hane med reserv cert och reserv cacib.

Bara bra tankar inför imorgon. Inte kolla allt för mycket på väderrapporten...

Det slog mig idag när vi var ute en sväng i öknen att Wili och Albin är/var höjden av klumpighet.

Albin snubblade på asfalt, gick ner på knä och höll på att gå omkull flera ggr när vi tränade dressyr, gick omkull så fort det var lite blött i gräset osv. Trots detta så var han en fälttävlanshäst i elitklasserna... Inte en gång att han tjabblade med hovarna i terrängen, men ibland fundera jag på vad jag satt på egentligen.

Wili är oxå en klumpeduns. Kom att tänka på deras likheter efter att han gjorde en av alla totalvurpor, denna gång en kullerbytta i riset. Upp snabbt som attan och sprang vidare. Ingen såg va??

Dessa kullerbyttor görs lite titt som tätt. Han står alltså helt på öronen. Moj har aldrig varit i närheten av att fumla så mkt. Sen är han även känd för att dratta ner överallt, t ex från soffan. 

Från en klump till en annan skulle man kunna säga.

På bäverön växer det som attans. Tur att bävrarna gör lite stigar. Där det inte finns stig måste man hoppa för att ta sig fram, iaf om man har små ben.

Liv börjar komma tillbaka till mig och Wili. Det firade vi med att vara lösa i skogen.

Regnet hänger i luften och det känns som syret är fördubblat. Perfekt väder för en joggingrunda, det fick trollen praktisera och matte drömma om.

Svartsjön som är badstället för oss med hund är inbjudande för kommande grodor men mindre lockande för oss mänskliga.