Det slog mig idag när vi var ute en sväng i öknen att Wili och Albin är/var höjden av klumpighet.

Albin snubblade på asfalt, gick ner på knä och höll på att gå omkull flera ggr när vi tränade dressyr, gick omkull så fort det var lite blött i gräset osv. Trots detta så var han en fälttävlanshäst i elitklasserna... Inte en gång att han tjabblade med hovarna i terrängen, men ibland fundera jag på vad jag satt på egentligen.

Wili är oxå en klumpeduns. Kom att tänka på deras likheter efter att han gjorde en av alla totalvurpor, denna gång en kullerbytta i riset. Upp snabbt som attan och sprang vidare. Ingen såg va??

Dessa kullerbyttor görs lite titt som tätt. Han står alltså helt på öronen. Moj har aldrig varit i närheten av att fumla så mkt. Sen är han även känd för att dratta ner överallt, t ex från soffan. 

Från en klump till en annan skulle man kunna säga.