Wili är nu i trotsåldern, eller det har han varit ett tag.

Som tur e så e han fortfarande ganska lugn.

Det som däremot har ökat är:

* dövheten

* pinkningsfrekvensen

* klumpigheten

* testosteronhalten

* trotskrångel

Det är alltid lika spännande att träna honom för man vet aldrig hur det kommer att gå. Ännu mer spännande att ställa ut honom. Han som alltid stått som ett ljus ska nu inte stå still, lyfta en tass, inte springa, gallopera, hoppa osv... Man får trösta sig med att det går över. Right?

Och med att Moja är from som ett lamm...